Supersura Sunksara

och hennes avreaktorlåt är i dag mina följeslagare:
A-a-arg!
Arg, jätte-jättearg, som en varg, som är suuur
Jätte-jätte-sur, som ett odjur,
som har ätit citroooon
Jag är arg
Som en explosion

Och i stället för att som Sara vråla sin melodi för att låta åskan dra förbi prövar jag att skriva ett inlägg... Om detta funkar borde jag ha gjort det väldigt mycket tidigare under dagen, för nu är ju snart ändå den här himla pissadgen till ända.

Vad ska man göra med såna här skitdagar?
Jätte, jättearg - och vet inte ens varför!
Klimpen har sovit bra i två nätter och Prinsen fick sova hos morfars.
Mamman borde således ha fått sova sin skönhetssömn och vara gullig och fin, men hon är bara suuur.
På allt, och på inget;
På året som lider mot sitt slut, på stundande festtillställningar som känns jobbiga, på kommande termin som känns jobbig, på studentlitteratur som är tråkig och på en hy som verkar straffa mamman för att hon slutade amma klimpen.
På centraldammsugare som vill dö mitt under julhelgen, på återföljande dammråttor som hotar att ta över Midsommarhuset, på fin sängkappa som var jobbig att stryka, på strykjärnet som inte vill "spruta ut" en fin vattenstråle längre på knöligt tyg och på den idiot som råkade gå iväg med min fina sko efter gympapasset och inte kunde ställa tillbaka den inne i omklädningsrummet så att jag var tvungen att vara ännu mer jättearg över att nångon stjäl EN sko - tills jag kom ut och såg den i korridoren... Hade det varit så himla svårt att ställa tillbaka den innanför dörren?????

Njae, det försvann inte rikigt ändå känner jag...
Kan du berätta nåt kul?

Ensam

En stackars gaffel får idag symbolisera singular. Ental. Ensam. Som småbarnsmamma kan jag ofta längta efter att få vara ensam, få vara ifred. Plötsligt händer det! Har sovit ensam, pluggar ensam, äter nu lunch ensam bland många andra. Det är konstigt, på gränsen till aptrist. Tror jag föredrar plural...

Lycka är...

...en nästan färdig polishelikopter i Lego! Far och son i harmoni vid köksbordet, Lillebror sover i vagnen och mamman har lyckats ta sig ut i det fina vädret på en löprunda. Idag är det bra igen!

Dagen efter...

...känns det som vanligt lite tomt.
Gårdagen var en festdag utan dess like;
barn till bristningsgränsen fyllda av glädje och spänning, föräldrar fyllda av stolthet och väldigt mycket god mat, mor - och farföräldar i spänd förväntan över hur barnbarnen skulle ta emot de i överflöd inhandlade klapparna.
Och som vanligt blev det en succe, även om den yngre bara brydde sig om julklappspapperet och de äldre avslöjade både morfar och farfar som tomte. (Någon som vill extraknäcka nästa år?)

Idag är en helt annan dag dock.
En dag då alla är lite för gnälliga och det ligger saker överallt.
En dag då Prinsen gråter för att Lillebrors traktor kan spela Old McDonald, och Prinsen minsann inte haaaar nåååt att leka med, varpå mamman som sovit alldeles för få timmar blir galen och tilltalar Prinsen med allt för högt röstläge...
En dag då fina pappan har sin tillflykt i skidspåret, och mamman skulle vilja göra en löprunda på ca.... 2 mil (?) för att kanske lyckas få ro både i huvudet och runt midjan - men plötsligt känner sig tjock även i halsen och nosen och ja....

Vad ska man säga? Som en riktig baksmälla, som sig bör efter en riktigt festlig dag!
Men, som vanligt kunde det ha varit värre. Hos härliga familjen U i Lycksele firade 2 av 3 söner julafton med vinterkräksjuka och 40 graders feber...
God fortsättning på julen!

Never enough...

Mamman har även i år gjort som man ska.
Beställt egendesignade julkort med klimparna, köpt julfrimärken.
Postat på rätt datum, till och använt posten himla speciella påse när jag la dem på lådan.
Sparat fjolårets julkortskörd, för att inte missa att skicka till någon som skickade till oss.
Men det räcker ju ändå inte.
Alltid får man något extra kort, någon som man själv inte har skickat till.
Inte världens undergång, men en plump i mammans duktighetsprotokoll.
(Så töntigt det såg ut i skrift!)

Här är i alla fall en hälsning från mamman, fina pappan och klimparna till alla nära och kära.
Ingen nämnd och ingen glömd;
Vi önskar er alla en fatastiskt fin julhelg!

Skitsöndag

Ja, som tidigare sagts så gillar inte den här mamman söndagar.
De är skitdagar som oftar börjar med kaos redan kring kl 9 då fina pappan drar i väg för att sparka boll och diskutera frisparkars vara eller inte vara med andra pappor, gudfädrer och nästan pappor. Så även denna söndag, och kaoset späddes på av att mamman hade en tid att pass klockan 10, helt värdelöst.

Numera känns det som att vara småbarnsförälder är samma sak som att jobba på SJ - hela tiden förseningar! (Tur att bäste morfar stod redo på nedre perongen för att mottaga inkommande gods;)

Nåja, när stressen hade lagt sig och mamman hade fått sig en promenad runt stadens broar i vacker vinterskrud (promenadvägen alltså, inte mamman) hände två BRA saker, trots att det är söndag:

Mamman fick gå med sonen på bio, premiär för oss som team.
Vi överlevde och hade riktigt mysigt, även om det hade kunnat gå illa när Prinsen bjöd unge herr Eriksson på godis i biomörkret och denne råkade få LAKRITS i sin mun. Tror dock han klarade sig utan framtida men ;-)

Just efter bion ringde fine doktor Anders och meddelade att Prinsens Trombocyter idag har ett värde av hela 57!
För den oinvigde så hade sonen förra veckan värde 14, och ett värde som helt plötsligt ligger över 50 innebär att han slipper ha hjälm inomhus och kan börja vara på förskolan som vanligt efter jullovet. Vet att man inte ska ropa hej... men idag firar vi, söndag till trots!

Hur var din söndag?

Djurplågeri

Familjen har utökats med husdjur. Prinsen ville så gärna ha en hund eller katt... Tvärnit. En kanin då mamma? Njae... Men en fisk kan jag väl få? Mamman är inget fan av djur, brukar väl nästan säga att hon hatar djur. Det ser lite drastiskt ut i skrift, ändras mig till att jag inte gillar djur. Vet inte om yngste sonen är min like eller min motpol, men två kvällar har han valt att överraska de små simmarna med ett lock, 2 varmkorvar av plast, en knubbig hand och en orange plastsked...

Så taskig...

...jag var mot alla oinvigda igår.
Konstigt att jag inte fick en brevbomb eller nåt.
Avslöjandets tid är nära.
Kanske blir du besviken.
Men om du känner den bebisgalna, paketberoende, längtande person som igår efter så många år av väntan fick undslippa att hon faktiskt var på tjocken - ja då blir du inte besviken.
Istället blir du så otroligt glad för hennes skull.
Kanske lider du liiite med den äkte maken som förvisso nu slipper tjat, men istället tydligen är livrädd och har en illamående fru på halsen - on top of the fact that lazy Sundays with the League now are counted...

Mest av allt ler du, och kanske får du för en gångs skull känna dig kunnig och erfaren;
Det kommer att gå huuur bra som helst!
Ingen har någonsin dött varken av illamående, sömnbrist eller livräddhet ;-)

Vad blir du glad av idag?

Svårt med fokus.

Vinner inte titeln som "Månadens anställd" idag.
Inte i dag heller, frestas jag att tänka- men jag ska vara lite snäll mot mig själv.
Acceptera att det är nästa sista arbetsdagen.
Acceptera att jag har 3 föräldrasamtal idag, och att det då kanske inte gör så mycket att jag inte hinner med att utveckla alla andra elevers läsförmåga just idag.
Acceptera att jag intresserar mig mer för min egen familj än för andras, vars situation jag inte kan påverka.

Mest av allt måste jag nog acceptera och celebrera det faktum att jag för några minuter sedan fick ett något kryptiskt sms från en vän som varit övervänt länge. Jag har inte alla fakta ännu, men allt tyder på en fantastisk nyhet.
Måste acceptera att jag inte vet allt, men att jag är alldeles till mig över det jag tror att jag vet och tillåta mig att distraheras av att inte veta.

Rörigt eller hur?
He, he - nu har ni också svårt att tänka på något annat än vad det kan vara som jag kanske vet!

3 2 1...

Har nedräkning. 3 arbetsdagar kvar, sen jullov! Vet att det inte riktigt är ok att ha nedräkning när man bara har jobbat i drygt två månader, dessutom bara halvtid - men det skiter jag i!

Tiden efter vår Thaim out kan enbart beskrivas som turbulent och ångestladdad, och nu behöver jag jullov från åtminstone ett sömnproblem. Kanske orkar jag då med de övriga; sjukt barn, ännu sjukare barn, sociala svårigheter, traditionsångest och plugg... Det sistnämnda är dock, tvärtemot vad jag (och många med mig) trodde, en liten injektion. Det är ju skoj att lära sig nya saker!

Herr E skriver i dag en liten hyllning till söndagar. Alla som känner mig vet att jag hatar söndagar. Idag kanske jag ändå måste erkänna att det inte har varit allt för hemskt; har fått en lång promenad med MNK i öronen, ätit en massa slisk och lyssnat på Jul i Betlehem. Just i dag kan du få ett poäng, Herr E!

Hur var din söndag?

Fascinerad

Mamman har kultiverat sig vid stora stadens universitet. I två och en halv dag.
Har alltid vetat att jag är lättimponerad och har en viss fallenhet för att bli totalt uppslukad av saker. Så även denna gång. Förälskad skulle kunns misstolkas. Imponerad låter lite flickaktigt.
Men jag har en ny idol.
Efter en liten revival för Markus Fagervall i och med hans vinst i Stjärnor på is, har jag nu helt och fullt fallit för något så oväntat som en medelålders, överviktig leg psykolog som urspungligen kommer från Tornedalen. Dessutom är det en kvinna med dubbelnamn.

Ni som nu gnuggar tinningarna och funderar på om jag har tappat förståndet helt kan andas ut. Jag har inte tappat fotfästet helt, bara varit på förläsningar om Det professionella samtalet med en helt fantastiskt karismatisk och smart kvinna som föreläsare.

Det är i mötet med såna fantastiska människor som jag funderar lite extra över mitt eget liv, och varför jag tycker att allt är så svårt. Hur blir man ett sånt där coolt gammalt mumintroll?
Hur kan det fungera så att man på 5 minuter kan ändra uppfattning om en människa från att man tänker Hjälp här kommer nästa gamla instutionsskata till att man inte kan sluta fascineras av en människa som inte bara är leg psykolog, speciallärare och prefekt vid universitetet utan även mamma till 3 söner och en underhållande föreläsare????

Vet inte hur mkt jag lärde mig om det professionella samtalet, men jag tar med mig ett citat:
Jag har funnit att om jag har svårt att välja mellan två saker, kan jag oftast få båda!
Word!

Pluggar

Mamman har dragit till stora staden för att kanske bli lite klokare. Fortfarande är hon tveksam till om det dock är möjligt att proppa in vishet i hennes stress-fulla hjärna. Om 10 min ska vi spela in samtal. Mamman, i vanliga fall pratkvarn, har tunghäfta och tomt huvud. Hur mår ni?

Utmanad

Jaha, då fick man en direkt passning från Thyllan och då kan man ju inte bara nobba.
Här kommer svaren:

Jag har alltid:
1. Haft hett temprament.
2.Hatat att förlora. (Tuff kombination med nr 1)
3.Lärt mig låttexter snabbt. (Hjärna fylld med värdelöst vetande)
4. Haft svårt för sjukhus.
5. Svimmat lätt. (Särskilt i samband med nr 4...)
6. Varit en pratkvarn.
7. Haft höga krav på mig själv.
8. Älskat godis.
9. Haft svårt att säga nej.
10. Velat vara bättre på att berätta för människor hur bra jag tycker att de är.

Hmm, när jag ser på denna lista får jag ingen bra bild av mig själv...
Borde kanske lagt till ... har alltid varit självkritisk!?

Någon som är sugen på att bli utmanad?

Naturlig cenSUR?

I går var en pissdag.
Mamman var inte bara bräcklig, hon var dessutom småbakis, på väg att bli förkyld och sur.
Mamman ville ha en ny bakgrund på sin blogg. Den skulle vara julig och mysig. Gick dåligt, som det mesta just nu. Inget är speciellt juligt och mysigt i midsommarhuset. (Om man inte har väldigt god fantasi och betraktar yngre klimpens ögoninflammation som lite julesnö och Prinsens lapptvång som en tidig julklapp...)

Mamman skrev då ett inlägg till sin blogg - som var mycket surare än detta, tro det eller ej - men det var som om det fanns en naturlig censur som gjorde att det helt enkelt inte gick att publicera! Tillslut försvann hela inlägget dessutom från min lista, så nu är det dött och begravet i cyberhimlen.

Idag är jag bara liiite sur. Mina tankar går till Prinsens gudfar som härmed får bekräftat att jag är lika sur som han har påstått de senaste 10 åren. Idag unnar jag honom det, efter en helg med tarmtömning inför dagens medicinska ingrepp.
Kram på er!

Lyx

Åt middag i går. Utan mjölkspill, tårar, kladdiga makaroner, pipmuggar och värdelösa haklappar.
Upprättade tillfällig barnvaktcentral i Midsommarhuset och tog med familjen W på amerikainspirerad restaurangkedja med väl tilltagna portioner. Först åt vi fort, man är ju liksom programmerad till att stå standby för toabesök och syskonbråk. Men efter ett glas och lite mat kom den där fantastiska känslan av lugn och lyx. Inte ens någon disk, bara resa sig och gå! Vi gick desutom vidare, lite spralligt malliga över att ha den möjligheten - och att vi dessutom fortfarande var vakna.
Fantastiskt trevligt.
Tur att "På spåret" går i repris:)

Osug

"Världen är full av tappade sugar" - det känns så fantastiskt att kunna använda citat, känner mig som en belevad människa. (Sen att jag inte har en aning om vem som sa dessa bevingade ord kan vi väl bortse ifrån?)

Hur som helst så känns det idag som om en rätt stor procentsats av dessa tappade sugar kommer från mig. Luften har lixom gått ur. Är helt osugen på att jobba, på att börja om att plugga nästa vecka eller på att komma igång med träning.
Det enda jag är sugen på är choklad, mandariner och pepparkakor - kan det vara något virus?

Finaste pappan tappar dock aldrig sugen! Efter att ha haft lite hjärtesorg över sin numera sålda pärla, Peggan, har han införskaffat en EU-moppe!? Det hela förklaras tydligen med att vi kommer att spara pengar för att den drar så lite bensin - men mig lurar man inte så lätt...
Tror att detta är första steget till N & L:s nya affärsidé som slog rot i Thailand; en túk-túk service som skjutsar pensionärer mellan M b centrum och Ica Maxi!

Antagligen kommer vi att bli miljonärer på detta snilleprojekt.
Helt plötsligt blev jag nog liiite sugen i alla fall ;-)