tisdag 31 mars 2009

O, en sån dag.

Ofräsch. Oduschad.
Ond. Onyttig. Otränad.
Ostädat. Orivet.
Oekonomisk. Oplanerad.
Osmart. Omotiverad.

Oförmögen att omdirigera opositva ord och tankar.

O, dessa dagar som gick.
Inte visste jag att de var livet.

måndag 30 mars 2009

Berg-och dalbana.

Lördag:
Strålande väder. Löptur med asfalt under sulorna.
Teater med härligt kroppsspråk.
Clownfika. Nyklippt, lycklig son.
Mamma på stan.
Fina vänner på middag.
En avslappnade timme i mörker och tystnad.
Äkta make smyger hem i lagom tid.

Söndag:
Brutalt uppvaknade av gäll telefonsignal.
Orolig röst. Tårar.
Snöslask.
Baksmälla, trötta ögon.
Stress, mera oro.
Steka köttbullar allt för sent en söndagkväll.

Mamman har alltid haft lätt för att bli åksjuk av för tvära svängar.

lördag 28 mars 2009

Litet som gör stort.

I går var dagen där det lilla gjorde så mycket.
När något smått kan vända det värdelösa:

K-dag. Viktig tid för vettiga saker?
Nja, men mitt i bredrövelsen kunde man skoja lite med några kollegor som inte heller tyckte att en namndiskussion var vårt största bryderi så här i besparingstider.
Helt plötsligt blev det lite minre plågsamt.

Dagishämtning, före mellis - mitt i kristid både för Mammor och barn.
Nära sammanbrott då fina tvillingmamman bjöd in hela familjen på lite fika och lek.
Tänk vad en macka och lite nya saker kan göra för två barn och en mammas humör!

Middagstid, borde vara mysigt en fredagkväll.
Men i Midsommarhuset var en Lillebror trött, en storebror speedad och en mamma störd på den förbannade solen som bara borde skina ute - inte inne hos oss och avslöja allt damm och skitiga fönster.
Då, plötsligt kommer blombud till Mamman!
Fina svägerskan i Huvudstaden kom ihåg att mamman sagt för två månader sedan att det var trevligt att få blommor en helt vanlig fredag istället för att få tio buketter när man fyller år...

Hon kunde inte ha valt en bättre dag,
snacka om att det lilla (fast det var en redig bukett!) kan göra saker så mkt bättre!

Vilka småsaker kan du glädjas åt idag?

onsdag 25 mars 2009

Yin och Yang.

Mamman har spenderat 3 dagar med att lapa sol, pumpa puder och lägga åttor.
(Kanske var det mer Stig-Helmerstil och pulka, men solen sken i alla fall...)
Härligt, härligt.

Samtidigt har hon konstaterat att hon saknar både karaktär och längdskideteknik, samt att det gör riktigt ont inuti när man vet att man har gjort nåt dumt.

Livet är aldrig bara det ena eller det andra.

fredag 20 mars 2009

Have a break

Pausbehov.
Varför är vi så många?
Så många som inte hinner med, som springer för fort, som behöver en paus.
Varför trillar tårar över hörna med damm och oputsade fönster?
Över den nyttiga middagsplaneringen och inköpen som inte hinns med.
Varför är vi så många som tycker att vi är fula och feta?
Att vi inte duger och inte är värda något bra.

Nej, så borde det inte vara!
Nu tycker jag att vi gör uppror alternativt skärper till oss ordentligt.
Själv ska jag dra till inhyrd stuga vid högre berg och spendera några dagar i ett sällskap där man alltid duger. Och alltid äter.

Hoppas det kan bli min paus.
Ta en du med!

Ps: Visste inte att Will Smith var så eftertraktad...

torsdag 19 mars 2009

I dag

Stel nacke. Slut på idéer.
Stressad. Oroad för vår fina Thylla.
En packningslista som känns oändlig. Ett golv som är täckt av makaroner, snöslask och damm.
I behov av en fling. (Nej, inte på det allvarliga sättet)

Ändå.
Slösar tid vid datorn. Fixar mig in på Tradera igen.
Kollar vilken kändissvensk man är mest lik, samt vilken "celebrity boyfriend" man skulle få.
Svaret känns så avigt att Mamman inte kan låta bli att le:
Carola, Divornas diva - alltid på topp.
Boyfriend: Will Smith...
Va?

tisdag 17 mars 2009

En dag som denna.

Solen skiner, Lillebror har fixat att vara ensam på fsk och Prinsen har varit relativt hanterlig. Helt plötsligt blir allt lite mindre avskyvärt och man kan nästan inte låta bli att vara glad för alla andra som verkar vara så glada över en svart sak som åker in i nät efter vad som kändes som en evinnerlighet...

Fler medgångssupportrar?

söndag 15 mars 2009

Som så många gånger förr.

Trodde att jag inte brydde mig. Många var ju bra!
Men... som så många gånger förr fattade jag inte vad som hände.
Fel låt vann. Som i fjol, som året före. Som så många gånger förr.

I helgen har jag blivit nykterist. Igen.
Som så många gånger förr har kroppen bevisat att jag inte tål att ha kul. Surt.

I morgon börjar jag mitt nya liv. Utan socker.
I kväll proppar jag i mig allt som skulle kunna påminna om godis, för att i morgon bli en ny människa. Som så många gånger förr.
Kanske blir det annorlunda om jag outar det i detta forum - ni blir fler som kan bevittna mina misslyckanden. Redan på onsdag om jag känner mig själv...

Som så många gånger förr gick den här helgen allt för fort.

lördag 14 mars 2009

Idag tycker jag

...att det är liiite för ljust ute.

...att 3 st 4-åringar som leker klig, lövare och suvar leker lite väl högt.

...att Sambucca gör gott för stunden, men inte dagen efter.

...att nästan alla låtar i kvällens final funkade på dansgolvet igår.

...att krokiga pekfingrar kan vara roliga.

...att härliga kollegor på dansgolvet kl 02.00 är en fröjd.

...att min syrra är fantastisk som hämtar 4 fnittriga pedagoger 02.30 utanför Max.

...att jag borde tillåta mig själv att ha så där kul oftare!

fredag 13 mars 2009

Höga krav?

Nej, det handlar faktiskt inte om de skyhöga krav som jag i bland ställer på mig själv. Idag handlar det om att jag upptäckt att jag faktiskt ställer krav på andra. Det trodde jag nästan inte - om man bortser från de krav som jag ställer på min man och på min äldre son...

Hur som helst - en enda kort fråga:
Visst f*n kan man svara på mail???????????

Eller är det för höga krav att ställa på sina kollegor och andra tjänstemän inom den kommunala inrättningen? Har jag hamnat för långt in i datavärlden när jag tycker att det hör till hyfs att svara?

Vad tycker ni?

onsdag 11 mars 2009

Lite blödig.

Har inskolat Lillebror på förskolan under två dagar. I morgon är det Fina pappans tur.
Känns bra. För Mamman.
För Lillebror lär det nog inte spela någon roll, han är ju helnöjd med att stappla runt efter de andra barnen och stoppa alla nya leksaker i munnen.

Men Mamman är som vanligt bräcklig. Tycker det känns hemskt. Han är ju så liten.
Som en baby! De större barnen (som jag fram till förra veckan titulerade 'de små tjejerna') vill leka med honom, dra i honom, bära honom som en docka. Det är bara barn överallt, fattar inte hur den stackars personalen ens ska kunna se min lilla skatt i det där myllret.

Missförstå mig inte, jag är jättenöjd med både förskolan och personalen, men mitt eget dåliga samvete slår i stora klockan.
Ding, dong - han är alldeles för liten!
Ding, dong - du borde inte ha börjat jobba allt för tidigt!
Ding, dong - hans storebror var 6 månader äldre!
Ding, dong, ding, dong - kom i håg att märka alla kläder!
Ding, dong, ding dong dong dong i all evighet om jag inte kan sluta skuldbelägga mig själv för allt!

tisdag 10 mars 2009

Det här är jag...

Hos Herr E hittade jag en utmaning som var lagomt lätt att anta.
Instruktionerna var följande:
Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken.
Kopiera de fem första träffarna och lägg in dem på din blogg.

Ok, det här är vad jag är i dag:
1. Nyfiken på Linda Bengtzing.
2. Mig lik.
3. En mycket fin goja.
4.En *****slav.
5. Snygg.

Ja, vad säger man?
Snygg, det var ju trevligt att höra.
Snäll goja? Kan jag också ta.
Att jag är mig lik lät ju förtroendeingivande (och lite boooring) men sen vet jag inte vad som är värst; att vara nyfiken på Linda Bengtzing eller slav med mörk hudfärg?
Jag väljer slav, de hade nog i alla fall någon inre stolthet.

Utmaningen går vidare - eventuellt kan det bli svårt att hitta träffar på Thyllan. Tur att du har ett riktigt namn ;-)
I övrigt är Mamman idag glad för att hon har lyckats med både ett besök hon Prinsens ögonläkare och inskolning av Lillebror på förskolan - utan att ens ha höjt rösten!
Hon gör vissa framsteg, som dock inte kommer att dölja hennes pinsamma fadäs på jobbet igår...

Vad är du idag?

söndag 8 mars 2009

Halleluja här med!

Min kära Thyllan frågade i dagens inlägg om vi hade upplevt några Halleluja-moments på sistone, och som av en slump hade Mammans inlägg i dag ett visst drag av hänförelse!
Plötsligt händer det - det som händer nästan varje år vid den här tiden - för att sedan glömmas bort i några månader till.

Jag talar förståss om ASFALT.
Detta fenomen som i för stor skala upplevs som hårt, fult och deprimerande.
Som ödelägger skogar, ängar och mjukt gräs.
Och som, efter månader av endera slask eller djupsnö, är så fantastiskt att känna under sulorna på väl insprungna löparskor.

Igår var dagen då solen bröt igenom och asfalten låg bar under Mammans fötter när hon, med god draghjälp, hasade sig runt Tuvan.
Halleljua, jag går igång på ASFALT!

(Jo, jag har redan numret till psyk...)

lördag 7 mars 2009

Orkar du inte gå och träna?

Då tycker jag att du ska göra som Mamman gjorde igår:
Se till att du har en fin vän som vill bjuda dig på massor med god mat på fin restaurang.
(Om du vill kan du hoppa över att bli raggad på av 60-åring servitör med spansk brytning - även om brytningen är trevlig...)
Sen ska du gå och se en fantastisk film!

Vad har då detta med träning att göra undrar någon.
Ja, om jag inte helt har missuppfattat det hela så är poängen med träning, i alla fall till viss del, att man ska höja pulsen så att hjärtat ska få jobba?
-Och efter att ha haft en puls på ca 200 slag/minut i 2,5 timme så tror jag att man nästan kan räkna detta biobesök som ett träningspass. Eller?

torsdag 5 mars 2009

Hel igen.

Han är tillbaka.
Jag är tillbaka.
Är liksom bara halv när han är borta.
Då blir det såna där hemska dagar som i måndags och tisdags.
Tack alla som bryr sig.

Har sagt till sonen att "när pappa är borta är det du som får vara Herre i Huset". Han tyckte det lät bra, men kanske tog han det som en förevändning till att styra och ställa? Gorma och vilja bestämma. Inte alls det som den vanliga Herrn i huset brukar göra.
Nåja, det är tur att man har andra fantastiska Stand-ins.

Har funderat hur jag ska göra för att visa den här personen uppskattning. Först tänkte jag blommor, men insåg att det skulle vara overkill i ett hus som redan är fullproppad med sånt. Kanske skulle den här personen hellre uppskatta om jag gjorde palt?
Fast det blir ju svårt att överträffa den som gör det i vanliga fall.

Nehä, n'Leif får nog nöja sig med dessa skrivna stående ovationer!
Ett helt fantastisk människa är vad du är, Fina Pappan upphöjt i 2.
Eller vad säger ni övriga om veckans insatser so far:
Söndag - går till Midsommarhuset och eldar så det är varmt och skönt när vi kommer hem.
Måndag- tvättar Mammans bil som mest ser ut som Salt & Blandat efter 30 mil på Europaväg.
Tisdag - får en välbehövlig fika med övriga gubbs.
Onsdag- leker med Lillebror en timme så att Mamman får fara ut och springa.
Torsdag- tar med sig Prinsen till sommarstället för att skotta och grilla korv.

Jag fattar nu varför Prinsen är så snabb när det går en säkring eller liknande att fråga:
-Mamma, tror du vi ska ringa till farfar eller?

Tack, jag är extremt bortskämd.

måndag 2 mars 2009

Borde inte ens bekänna.

Det här blir ett sånt där blogginlägg som jag kanske inte ens borde skriva.
Ett sånt där som Fina Pappan brukar läsa hos andra och sedan fråga mig:
Varför skriver folk sånt där? Vill de att vi ska tycka synd om dom eller?

Jag säger samma sak nu som jag gör till honom. Det handlar inte om att andra ska tycka synd om en. Det handlar om att slippa härberga allt inom sig. Enkel psykologi när det kommer till sånt som gör ont.
Nu gör det ont.

Tidigare idag var det rätt bra. Fina värden. Lov.
Nu gråter Mamman.
Mamman är ikväll kanske världens sämsta mamma.
Nej, jag är inte ute efter att ni som läser ska skriva kommentarer och säga att jag inte är det.
Jag vill bara bli av med känslan.

En gathering med några av de andra "ensamma" mammorna och barnen urartade. Mammans två Prinsar var speedade, griniga, slamsiga och högljudda om vartannat. Mat var överallt, barn var överallt, Mamman ville prata med de andra mammorna. Det blev allt för sent och fika i trötta barn och gråt och tandagnisslan och Mamman hade den arga rösten och allt blev bara hemskt och fel. Prinsen grät och Lillebror hostade och Mamman gormade och skrek och tog i armen och allt var bara sååååå långt ifrån hur jag ville att det skulle vara.

Behöver jag tillägga att ingen av de andra mammorna lät som jag?
Behöver jag tillägga att vissa andra barn kom in i vardagsrummet och rapporterade hur Prinsen absolut INTE gjorde som man skulle?

Bekanta går på Familjeverkstan.
Är det nån som skulle behöva det är det Mamman.
Mamman skulle inte ens våga gå dit.
Kvalar nog inte ens in.
Borde inte få ha barn.

Sportlov och rekord.

Lov.
Det är ett vackert ord.
Klingar fint i öronen på en trött mamma/pedagog.
Trots det var Mamman sur och tvär redan innan dagen hade startat. Nästan.
Vad är det som gör det så himla invecklat att få i en 4-åring frukost och få på samma barn kläder? Vad är det som gör att min stubin är kortare än min meritlista inom simhopp (?) när han börjar veva runt med skeden i filtallriken och helt plötsligt säger att han minsann inte äter fil idag?
GRRRRRRR, Morrrrrrr och GAAAAAA!

99.
Nästa ord (jag vet att det är ett tal) som klingar fantastiskt i Mammans öron.
Sonens värden har idag slagit nytt rekord.
Nej, man kan inte dra några slutsatser.
Nej, vi vet ju ändå inte om det är mycket lägre nästa vecka.

Men idag är det nästan en hel veckas lov kvar och lika lång tid tills vi tar ett nytt prov.
Så idag tänker vi bara på det!
(Och att vi slipper laga middag själva.)

söndag 1 mars 2009

Eftersom...

...det här en en sida tänkt för bekännelser så tänkte jag nu bekänna det säkert så många redan känner till.
Men det är bra att få det i skrift.
För mig själv alltså.
Ok, nu händer det (kanske för enda och sista gången):

Min man gör typ allt här hemma.

Eller nej, kanske inte det som medför psykisk stress som typ planeramatsedelochhandlingslistaochsetillattallakläderkommertilldagisochsetillattviharköptpresentertilldesomfyllerårochpackaväskor och liknade, men typ allt praktiskt och lite halvjobbigt.

Nu är han borta.
Inte helt försvunnen, men likväl inte hemma och det är pissjobbigt att bära in ved och tända brasan och hämta tidningen och skotta snö och ta in tidningen och tvätta bilen och kanske borde nån dammsuga och skaka ihop välling och, och....

Kom hem!
Om du inte redan visste det så fungerar jag lite sämre när du inte är hemma.
Och så hörs det konstiga ljud när jag ska sova.

Så var det out there.