fredag 29 maj 2009

Fredag, en sån dag...

...när man kommer hem efter en arbetsvecka och slås av hemmets lugn.
...när man kan njuta av att man städade på torsdagen.
...när man lagar en god middag och dricker något gott tillsammans med sin fina familj.
...som avslutas i soffan tillsammans med den fine maken framför någon trevlig film.

Eller nej, det där var visst i nåt parallellt universum.

För hemma hos mig fick jag skotta mig in genom gruset i hallen, samt börja med att röja upp all disk på diskbänken innan jag fick försöka laga någon middag av det lilla vi hade hemma eftersom ingen hade hunnit handla. Detta samtidigt som en 5-åring kan säga "Mamma?" minst 57 gånger i minuten och en 1-åring vill vara ute eller äta på allt som finns samt att jag tänkte ta fram dammsugaren som visst behövde en ny dammsugarpåse och en handlingslista borde skrivas.

Efter en mkt snabb sväng på stan (för det skulle visst bli varmt i morgon, och Prinsen har inga sommarkläder) och en läggningsritual från hell krävdes det sedan 9 km i elljusspåret samt ett fotbad innan den där sköna fredagskänslan kanske kommer att infinna sig - och nu känns det lite sent för den mysiga filmen...

Det ser dock ut att bli en bra helg ändå. I morgon vankas Pingstbröllop och värme, och kanske får jag någon till bordgranne som kan säga mig var det där parallella universumet håller till ;-)

torsdag 28 maj 2009

Igår kväll.

Onsdag kväll var en mycket bra kväll.
Förutom att det var Grey's (som spelades in) och att Messi gjorde ett snyggt nickmål när Barca vann Champions League, så var Mamman ute och svirade.
Åt mat, drack vin och pratade skit med två gamla kollegor.
Två fina människor, två goa tjejer som Mamman tycker så otroligt mycket om.
Egentligen var samtalen inte på djupet, men innerliga på det där sättet som jag verkligen behöver. Mamman studsade och var glad när hon kom hem, och fick med sig några fina visdomsord på köpet:


TRO PÅ DIG SJÄLV
Varför är det så svårt
att tro att man är bra,
att känna att just jag
är den jag helst vill va

Nån annans kvalitéer
är sånt man bara vet.
Men uppskattning från andra
tas emot med tveksamhet.

Tänk om vi bara kunde
byta plats ett litet tag
och genom andras ögon
se oss själva för en dag

Då skulle du få veta
det du inte tror på nu
- att det är helt fantastiskt
att det finns någon som du!

söndag 24 maj 2009

Koppor och ordning.

Lillebror klättrar och klättrar, för att sedan falla ned. Att han har "bonkat" huvudet är liksom inget ovanligt, därav noll reaktion från Mamman när han tidigare i veckan hade en liten bula ovanför ögonbrynet. Dock uppkom någon dag senare fler bulor, och på VC upplystes Mamman om att detta nog var vattkoppor. Uppmärksamt...

För en gångs skull känns det inte katastrofalt (förutom att jag ber om ursäkt till alla er som vi nu har smittat utan at veta om det) med lite sjuka barn. Mamman fick dock missa måleri +fylleri hemma hos svensk/brittiska fam A tidigare i helgen. Trist, men ändå givande.
Mamman, som laddat för en skön ensamkväll med en kopp te och inspelat Grey's, drabbades efter Hell hour (då man skulle duscha och lägga två trötta, snoriga och djäv***kt arga barn) av den fantastiska åkomman sorteringsmani.
Det är fantasktiskt att rensa i tvättstugan, ordna i högar, lägga städmaterial i märkta korgar i städskåpet osv!

Lite ordning kan få oss att må bra, synd bara att den där manin så sällan dyker upp.

Som vanligt tycker jag att det är fantastiskt med helger som är 4 (!) dagar.
Hoppas du har haft det gott?

tisdag 19 maj 2009

Oväntat.

Tänk så mycket en positiv kommentar kan göra.
Är den positiva kommentaren dessutom oväntad så blir effekten liksom ännu starkare.
Tack
du fina, duktiga, erfarna kollega som i all enkelhet idag kom med en mycket värmande kommentar vid lunchbordet!
Antar att du inte vet vad du gjorde, men det gör din storhet än större.
I dag får jag sträcka lite på mig.

Sträck på dig du med, och kom ihåg att säga det där lilla till en kollega som du oftast bara tänker.
Jag lovar, för den som får höra det gör det skillnad!

torsdag 14 maj 2009

Fascinerande.


Tänk att det finns vissa saker som är så fantastiska på ett visst ställe, för att sedan bli så in i vassen irriterande på i princip alla andra ställen!?
Sand.
Mjuk, varm sandstrand.
Obetalbart.
Sand i vår hall, i sonens fickor, i min säng, under mina fötter, i bilen, i soffan, på plattorna, i cykelhjälmar - you name it.
Obetalbart irriterande.
Ändå är det samma sak!
Fascinerande...

tisdag 12 maj 2009

More than a feeling.

"Det är inte fruktansvärt. Det är en känsla."

Läste i dag en krönika om någon som hade fått dessa visdomsord slängda i ansiktet av en psykolog när det kändes som mest jobbigt. Först hade personen i fråga blivit arg och ledsen, men krönikan handlade om att psykologen egentligen velat ta udden av smärtan. För vad som än hade hänt så var det inget fruktansvärt, men det kändes...

Om det nu är så som den där psykologen ville påskina - är då inte det som känns verkligt?
Kanske är det inte fruktansvärt på jobbet- utan bara en känsla?
Kanske har jag inget tryck över bröstet och svårt att sova - det bara känns så?
Kanske är inte jeansen för tajta, och gruset i drivor i vår hall- det bara känns så?
Kan hända att jag egentligen orkar med mina barn - det bara känns som om jag vill emigrera ett år till ett avlägset land?

Men även om det inte är fruktansvärt, så är det ju en känsla. Och det känns.
Positiva göre sig icke besvär.

söndag 10 maj 2009

Stolta föräldrar.

Efter mycket om och men så bestämde sig unge herr J att han i dag skulle vara med på den stora dansavslutningen, framför stor publik.
Behöver jag säga att han var kung?
Behöver jag säga att mamman var så stolt så att hon grät?
Behöver jag säga att Fina pappan är nöjd när sonen följer i hans fotspår som king on the dance floor?
Tänkte väl inte det...

När jag en dag blir teknisk ska jag föra över lite film så att ni alla kan få njuta av härligheten!

torsdag 7 maj 2009

Åsså var det torsdag...

... och Mamman har hittat sin nycklar och känner att det bara MÅSTE bli bättre nästa termin.

... och den latenta Barcelonasupportern vaknar till liv i medgång.

... och någon vill att Mamman ska vara med på ett möte som hon inte alls vill vara med på efter arbetstid och Mamman tänker sura tankar om att det tydligen inte ska vara så förbollat svårt att säga nej.

...och den eventuella diet som påbörjats ca 300 gånger den här våren, höll inte idag heller.

... och nu måste den här varelsen få något vettigt gjort. BASTA!

onsdag 6 maj 2009

Intet nytt.

Känner mig i princip 100% frustrerad ca 99% av tiden.
Egentligen vet jag inte varför.
Det är så mycket som stör, så lite kan göra så mycket fel.
Trodde för ett ögonblick att det nästan var härligt efter ett beslut på jobbet,
men vips kom jag hem och insåg att nycklarna som jag trodde låg hemma inte gjorde det
-åsså fanns den där igen. Den där malande, gangande lilla tingesten innuti som jag inbillar mig ser ut som ett skabbigt marsvin. (Ingen har väl undgått att jag inte är så het på djur?)
Vill bara kasta ut den där skitsaken.
Lyckas dåligt, får endast gråa hår och en surrynka mellan ögonen på köpet.

Positiva klubben, när f-n har de vårmöte?

söndag 3 maj 2009

Summan av kardemumman.

På minuskontot:
Oväntad överraskning vid torsdagens dagishämtning.
Mycket tvätt.
Vågen.
I morgon är det måndag igen.

På pluskontot:
Vädret.
Städat och invigt uterum.
Ny fläkt och nystädat kök.
Löpning och promenader utan underställ.
Grillat 3 middagar i rad.
Middag med trevliga grannar.
Snart ingen snö på gräsmattan.

Och när man gör en lätt överslagsräkning kan man ju faktiskt se att det har varit en helt ok helg!
Tycker inte du också att helgen borde vara tre dagar?