Kvällsunderhållning.

Prinsen, 6 år, har svårt att somna. För det mesta är det lagom irriterande för föräldrar som vill ha egentid, men på senare tid har det faktiskt utvecklats till att ha visst underhållningsvärde.
Han är nämligen inte dum, sonen.

Från att ha använt de vanliga ursäkterna som
Jag är törstig,
jag behöver kissa,
det är för mörkt/ljust/kallt/varmt
etc
har han nu lagt in en överväxel.

Vad sägs om följande kvällsdialoger:
-Mamma, jag behöver gå på toa och tvätta händerna.
-Nej, det behöver du inte.
-Jo! För jag har rört i snoppen och då har du sagt att man måste tvätta händerna!

Alternativt
-Mamma, jag kan inte sova - jag är svettig.
-Ta av dig täcket då...
-Men jag är lika svettig som en karl som har sprungit från Tjärnliden till Bureå!!!


-Mamma? Jag har ont i halsen.
-Men gå och drick nåt då...
-Men du kan väl åtminstone komma hit och kolla så att det inte blöder??!!!


Sömnbrist, kan hända.
Brist på fantasi, icket.

En moders dna?

Vissa har gröna fingrar, andra är födda med tummen mitt i handen.
Själv verkar jag vara född med någon gen som stör motorer. Saker startar helt enkelt inte när jag ska använda dem. Ska jag jag köra en lite äldre bil får man knuffa i gång den, och får jag för mig att klippa gräsmattan får jag vackert be grannen att dra igång den. Så förb** irriterande, främst ur det så uttjatade genusperspektivet.

Värst var i alla fall fredagens scenario:
Pappan kör en Eu-moppe till jobbet. Typ ofta. I fredags skulle jag köra den en längre sträcka. Hade fått diverse tips och uppmuntrade mantran av maken, som för säkerhets skull hade provstartat eländet dagen innan.

Var i god tid.
Var så in i bomben välklädd, för man kan aldrig ha för mycket kläder på sig när man kör moppe." Baxar fram eländet och börjar kickstarta.
Ingen respons.
Har tålamod, maken har sagt att man kan måsta kicka måånga gånger...

Efter måååånga gånger rinner svetten på ställen jag inte trodde att den kunde rinna, men moppejäveln startar inte för det.
Väntar en stund, kanske är jag inte den enda som lätt blir sur.

Samma visa en stund senare.
Tar av mig hjälmen, torkar Maradona-muschen och ler mitt mest patetiska leende mot grannen mitt emot med tre motorungar...
Han är snäll.
Han skulle ha kunnat vara MYCKET mer nedlåtande mot en tapig morsa som inte ens kan få igång en sketen EU-moped. Och han kickar. Och han kickar.

Som sagt, saker startar inte när jag är med.
Jag behöver väl inte tillägga att jag fick tigga skjuts och att två vattenkokare har slutat fungera när jag ska koka te eller att moppejäveln startade en dag senare?

För lek?

Fina Pappan har byggt en lekstuga till sina söner.
Lekstuga.
Smaka på ordet; en stuga för lek.
Detta verkar sönerna ha fattat. Dom leker utav bara den.
Kastar möbler. Välter leksaksspis. Häller sand på golvet. Trampar på plastbananer och fyller kaffeservisen med pinnar.
Mamman har svårare att fatta det där.
Varför uppskattas inte fondväggen, retromöblemanget och det uppdukade "fikabordet"? Är det så svårt att hålla det lite fint? Va?
Måste stänga dörren och upprepa mantrat.
LEKSTUGA.
En stuga för lek.
Man ska leka där.

En afton i juli.

Kan det bli bättre än så här?
Några kompisar, härlig temperatur och lovely strand trots att klockan hade passerat 19.
Det är inte ofta.
Borde vara oftare!
http://fighum184.blogspot.com/2010/07/strandhang.html

10 miljoner ggr...

Ok, nu tog jag kanske i - men det är inte alldeles i överkant:
Mina guldklimpar till söner säger "Mamma?" typ ... jätteofta.
Hela tiden,
Till och med innan jag har vaknat.
På värstaste Shledon Cooper- manér så måste man tydligen säga "Mamma?" 3 gånger INNAN MAN ENS LYSSNAR på om den där varelsen som klämde ut dem svarar eller inte.

För att inte tala om när man behöver byta ett ord med någon utomstående i telefonen.
Då drar de små illbattingarna igång. I stereo.
Eller om en mor skulle, God forbid, behöva gå på toaletten:
Sheldon-knackningar innan de trötta skinkorna ens nuddat sitsen.
Ja, ni fattar.

Vad jag inte fattar är hur ett sådant vedertaget, i princip internationellt och tillika kärleksfullt ord kan bli så förbollat irriterande?
Måste nog ringa Mamma, Mamma, Mamma och fråga ;)

Tillåtet.

I vanliga fall är det inte tillåtet. Retar gallfeber på folk.
Man får bara inte säga att man ogillar, rent av hatar djur.
Men för tillfället verkar man bli förlåten.
I alla fall får man klaga. På djur som flyger. Som sticks. Som bits.
I helgen har familjen träffat på en miljard mygg, bräms, flugor och humlor - ja till och med en gammal skabbig ren (!) ligger och slöar på ägorna hos svärfars.
Det ryktas om orm, och nog dräller det säkert omkring nån hemsk björn där i övre Kågedalen också...
Jag passar på nu när man verkar bli förlåten;
JAG HATAR DJUR!

Kulturell transvestit.

Det är för lite kultur här, så för att jämna ut balansen görs nu en tolkning av en känd sagofigur.

Alfons Åberg har blivit stor, säkert mer än 30.

Dessutom har han genomgått könsbyte och blivit Mamma.

Någon höjer nu på ögonbrynen. Så får man inte skriva!

Alfons och Bamse är ju liksom heliga. Men lugn, hav förtröstan.

Inget har egentligen förändrats, det är bra yta.

Alfons har fortfarande svårt att somna. Han är tidsoptimist ända ut i de korta fötterna och ska bara. Jämt ska han bara!

Dessutom är han mörkrädd, lite feg, tömmer hela kakburken när de andra spelar kort samt får de bästa svaren av sin låtsaskompis.

Kulturen är högst närvarande, även där du minst anar det.