onsdag 26 januari 2011

F-müsli.

Fula facet frustration.
Framkallar fiktiva fasor, fruktansvärt förhållande.
Framtidsutsikten fördunklas, fastfrusen.
Finstilt förlamad, fascistlikt frånstötande.
Fula frustrerade Fru Fröken.
Försvinn.

måndag 24 januari 2011

Plötsligt händer det.

Nej, ingen Trissvinst.
Men det finns så mycket annat som kan kända.
Plötsligt...
...lyckas vi vara på stan hela familjen. I säkert 90 minuter. Utan att ha ihjäl eller sönder något.
...skidar Prinsen på i Vitbergsterrängen som om han aldrig gjort annat.
...känner man att man luktar svett.
...hittar man ett ställe där allt känns bra.
...får Lillebror dålig aptit och börja hitta på egna ord.
...är det inte becksvart kl 15. Varken ute eller i sinne.

måndag 17 januari 2011

Rutten med mantra.

Det hade kunnat vara värre.
Det hade kunnat vara januari 2010.
Det hade kunnat vara magsjuka, längtan och depression.

Det hade kunnat vara värre.

Jag hade kunnat vara missbrukare.
Jag hade kunnat slå mina barn.

Det hade kunnat vara värre.
Mina barn skulle kunna vara handikappade.
Oförmögna att gå eller agera efter egen vilja.

Det hade kunnat vara värre.

Vi hade kunnat bo i typ Afrika.
Eller Ryssland.
Eller...Ja, ni hajar.
Mantrat.
Trots att jag verkligen försöker tänka på mantrat går det inte att undgå att känna sig rätt rutten efter kvällar som denna.
4 timmars bråk.
(Klart jag överdriver, tror faktiskt att ingen bråkade mellan 18.05 - 18.25...)

Antar att det hade kunnat vara värre;
hade ju kunnat vara en rutten alkismorsa i Ukraina som bråkat med sina barn i 5,5 timmar...

Text-nörden har fastnat för den här:

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för i kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld

More lyrics: http://www.lyricsmode.com/lyrics/o/oskar_linnros/#share

lördag 15 januari 2011

Inte som då, men ändå - part II.

Det borde vara slut med tårdrypande tillbakablickar nu va?
Bara en till, lovar!
I syfte att belysa eventuella förändringar måste en kvalitativ fenomenografisk jämförande studie genomföras... Sen är det slutältat.

Årets första skolvecka är över.
I fjol vid den här tiden blev det inga mer veckor.
Allt som blev var salta droppar på kinder som tillhörde en människa utan skal.
Så mycket som gjorde ont.
Så mycket som inte ville, inte kunde, inte orkade.
Men gjorde i alla fall.
Det var så svart. Det var så många timmars sömn.

I går skymtade solen.
På jobbet var det varm. Det fanns skratt och uppskattning.
Även om skalet är tjockare finns tvivlen och hjärnspökena kvar.
När man "vet" att andra tycker, när man hoppas att de inte gör och man önskar att någon sa något.
I går rann bara en salt droppe på kinden, och den rann för att människan innanför det tunna skalet hade fått en fin mening på det sociala mediet.

Inget är som då, men ändå tvingar jag mig att se tillbaka för att få känna känslan av att det kanske aldrig mer ska vara som då.

torsdag 13 januari 2011

Mera namnproblem.

Det ringer telefonförsäljare.
Lillebror: Mamma, vem du plata med?
Jag: Det var en som hette Robert.
Lillebror: Lågel? (Roger, grannen)
Jag: Nej, ROBERT.
Lillebror: Jaha! Hood?

Mmm..

tisdag 11 januari 2011

Inte som då, men ändå.

Det var ett år sedan sist. Han med stort H ska vara i utlandet en vecka, och för ett år sedan var det i det närmaste katastrofalt. Depression, utmattning, sjukskrivning, magsjuka på alla i familjen och snön den bara vräkte ner.
I år är det lite lugnare. Inget av ovanstående har inträffat. Än. Men så åkte han ju i morse.
Vad jag vill ha sagt är att jag ogillar att han är borta, men jag vet att jag kommer att överleva den här gången. Det visste jag inte i fjol.

fredag 7 januari 2011

Aldrig nöjd?

Trots att tomten var otroligt snäll har det nu blivit nytt år, julpyntet ska ut och ha-begäret modell större slår till med full kraft. Bortskämda varelse. Det här är vad som står högt på önskelistan just nu, antar att vissa bilder har skådats tidigare på denna sida...

En stor bild från den här talangfulla damen, vilken jag vill påstå gick i pararell till den 1-2 där jag undervisade för snart 7 år sedan. ÅÅÅ, så mkt fint!

Lite nya lampor till köket...

En bokhyllevägg...
Och en ny kulör i hallen, helst Lady 5159

onsdag 5 januari 2011

These are a few of my favourite things...


Om det beror på den med Facebook ökande insynen i andras liv eller något annat vet jag inte, men det verkar som om julen 2010 för många familjer innebar redkord i sjukstuga. Här är mina favoriter för att må lite bättre 2011.

Silicea Mag & Tarm gel: Om man bortser från priset och känslan av att dricka slem-sand är detta det bästa jag testat mot uppsvälld, stressad, illamående eller halsbrännaframkallande magåkommor.

Friggs Antioxidant: Budgetbrus med god smak och flera vitaminer/mineraler.

Omega-3: Sägs vara bra...

Grönt te i alla former, här en lyxig favorit med gojibär och granatäpple.

Anthon Berg Sea Salt Almond: Lagom mörk choklad, lagomt salt, knapriga mandelbitar och Fair trade - gott för både kropp och själ!

måndag 3 januari 2011

Å så priviligerade.

Det är så fantastiskt att vara lärare. Man får vara ledig så länge. Å vilken lyx man ger sina små barn som får vara hemma med sina föräldrar hela den långa fantastiska julledigheten som ägnas åt sällskapsspel och allmänt skimrande samvaro över generationerna.
Eller så är det något fel på mig.
För det kan väl inte vara något fel på mina barn?
Nåt är det, för det enda som skimrar här är skärvor av den trasiga idyllen.
Jävlar vad man kan vara osams!?
Och hur mycket kan man skrika?
Och hur är det möjligt att man som förälder ska hänga med i svängarna???

Min intelligente, verbale Prins har hyfsade humörsvängningar.
På julafton tänkte jag att det kanske finns hopp ändå, när han fick frågan om vilken som var den bästa julklappen och han svarar:
Det bästa var att alla kunde komma hit!
Men snyft, han är då för fantastisk.
En vecka senare är det Nyårsdagen, familjen har sovit liiite för länge för att inta frukost.
Mamman gör sig till, kokar ägg, skivar melon och dukar upp till Brunch. Som på hotell, ni vet.
Den kloke får då frispel:
JAG MÅSTE JU FÅ VETA OM VI ÄTER FRUKOST ELLER LUNCH!!!!!????

Man ska inte skämta om handikapp. Särskilt inte med mitt yrke. Men visst luktar det autism?