Pausknappen?

Var sitter den?
Pausknappen.
Bromsen.
Som jag känner att jag behöver just nu, men har så svårt att hitta. Och om jag hittar den så vet jag inte om jag kommer hitta nåt bra tillfälle att trycka på den - för när skulle det vara?
När ska jag hinna bromsa?
När jag lagar mat, tvättar, fixar galonbyxor, går på bröllop, ringer en vän, gläds över asfalt, trivs på jobbet, möts av gällskrik redan när jag kommer in på uppfarten eller då det är tre personal borta?
Eller när magen börjar krångla, munsåret dyker upp och vikten skenar?
Fasen vilken bräcklig varelse jag ändå är...

Sluta sitt vid datorn, då människa!
Ok då...

Oslagbar motivering.

Lillebror säger:
-Mamma, du inte hämta mig på gagis!
-Nähä, vem ska hämta dig då?
-Min falmol!
-Varför ska farmor hämta dig?
-Föl att henne lukta gott!

Hur svårt kan det va?

Hur fel kan det bli?
Hur många misstag kan en människa (förlåt, en mamma - vet inte säkert om de fortfarande räknas in i kategorin människor?) begå under en ynka timme?
Jag pratar om arla morgonstund. Som i detta hem inte har guld i mund.
Här är saker som kan vara mitt fel en helt vanlig morgon:
(Och då har jag ju bortsett från allt det uppenbara som att jag inte har tvättat rätt kläder, bakat limpa, köpt rätt frukt, satt fast skorna på rätt sätt på overallen etc...)
Det är för kallt. (Hur kan man tvinga ett barn att ha långkalsonger?)
Det är för tidigt.
Det är fel snö ute. (!?)
Det står inget intressant i tidningen. (Ta det med Gudfarsan är du gullig...)
Jag kan inte knyta rätt snara till en Playmogubbe som ska hängas.
Jag har förflyttat en ramp till Lillebrors rum.
Det är fel fordon. (Om vi går är det fruktansvärt, om vi kör bil vills det promeras...)

Och listan kan göras lååång. För när jag tror att jag har curlat och förberett och preparerat tillräckligt så kommer det något nytt. Som är fel. För annars vore det ju inte som vanligt. Och det är ju läskigt...
Och hela tiden rullar denna på repeat