torsdag 28 april 2011

Våren i bilder.

Long time no see, kan tyckas.
Men det är ju så här på våren:
Mycket som händer, mycket som vill bli gjort och som måste göras.
Här kommer ett urval av våren i bilder:
(Tips på ett bättre sätt att infoga bilder i blogger mottages tacksamt!)

Grattis Lillebror 3 år!





Möhippa
Maria Montazami style.



Pysselprojekt: Lamprenovering





Storkillen imiterar Erik Saade och fyller 7 år.






Herr och Fru på fint marsbröllop.



torsdag 7 april 2011

Trendbrott.

Vet inte vad som har hänt mig.
Normalt sett känns allt så här:
























Men den senaste tiden (kanske är det bara de senaste dagarna?)
har jag kunnat notera ett oroväckande trendbrott;
Kommer på mig själv med att bli lycklig och tacksam över skitsaker!
Som att få äta frukost ensam när Mannen tagit barnen till förskolor.
Eller att det är så fantastiskt att kunna cykla på asfalt,
och att sopade cykelbanor är helt underbart.
Eller när jag blir tårögd för att en elev äter palt i matsalen och att en annan nästan lyfte en hand.
Eller när jag längtar efter en löprunda med en kär vän.
Eller påskliljor. Tulpaner.

Vem är jag och vad har hänt med den gamla vanliga, bittra?
(Lugn, i morgon är en ny dag ;)

Här kan du läsa fler fantastiska Bittra serier!

onsdag 6 april 2011

Något som irriterar.

Det finns en mängd saker som irriterar mig,
men i dag fokuserar jag på människor som inte fattat att det inte blir grön gubbe/ grönt ljus för cykel snabbare för att man trycker upprepade gånger på knappen...
Pipp--- Pipp---Pipp---Pipp

Ge upp eller vänta!

måndag 4 april 2011

Förspel och efterbörd.

Nej, det kommer inte att handla om kroppsensationer obehagliga för känsliga läsare.
Det är mer en metafor.
Om ett mönster, somäven tidigare berörts men numera känns som en fastslagen sanning.
En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Flera gånger då?
Typ alltid?
Ovana?
Svårt att lära gamla hundar sitta?

För så här är det:
Älskar resor.
Fester.
Evenemang.
Renovering.
Bäbisar.
Hatar dock förspelet; packandet, städandet, spacklandet, tejpandet (jo - både vid fest och renovering ;) kroppsnojan, oron, ältandet och stressen.
Mitt i är det bra.
Då är det kul, energigivande, bekräftelse eller gulligt.

Sen får det gärna vara över.
För efterbörden suger den med;
baksmällan, uppackandet, sura termosar, hemresa, trötta barn, skitiga kläder, väskor som bara står och flinar mitt i hallen, rengöra penslar, svettas/gråta/skratta, städa och tvätta lite till.

Jag vill bara ha mitten. Inga kanter. Inget före, inget efter.
Bara krämen mitt i bullen.
Går det bra?