Sentimental känslostorm.

Kanske är det röten?
Det kassa vädret?
Jobbångesten?
Bitterheten över att jag inte fick vara med?
Min egen pre-anniversaryfeeling?
Vad det än är som frammanar denna känslostorm,
så blir den bara större för var dag som går sedan i fredags.

Två av de finaste människorna jag känner gifte sig,
och jag blir bara så otroligt lycklig och glad för deras skull!
Dom är så sköna, så arga, så omtänksamma och så sjuka i huvudet att jag inte kan tänka mig ett bättre par och jag önskar dem all lycka!
Det har de förtjänat.
Grattis DK och Sandy!
(Ni trodde allt att jag skulle gnälla,va?)

Underhållande tal.

De är rätt underhållande i bland, sönerna. Efter en något stökig middag på restaurang sas lite hårda ord från föräldrahåll... Något senare diskuterades ett helt annat event, varpå Lillebror säger: Då ska jag följa med, och jag ska vara tyst som ett LJUS. Tyst som ett ljus, tyst som ett ljus... Senare behöver bägge bada. Syskonkärleken är stor, och Storebror skriker: Du tryckte ner mig under vattnet! Jag kan dö! Det är superfarligt! Som att äta godis... utan att betala! Jojo!

Maggio och jag.

Sedan i torsdags har jag haft FF.
Familjefritt.
Herremin, vad lite egentid har varit efterlängtat efter dryga månaden ledigt med guldgossarna; det blir liksom lite tight på bilsemester, i stugor och på filtar.
Mamman behöver lite andrum.
Tystnad.
Tid att läsa en bok, sola, bara vara.
Så fantastiskt lyxigt! Och härligt!

I en timme. I två.
En hel eftermiddag.
Sen går solen i moln och tidningarna är genombläddrade och boken är då för läskig att läsa om man ska sova själv och ingen ringer och mat lagar man ju inte till sig själv och finns det då ingen som vill umgås med mig?
Dessutom måste man ju passa på;
skura golven, tvätta mattor, rengöra diskmaskinen, råka köpa en hylla på loppis som måste fixas lite och rensa ett annat skåp så att det nya får plats och fara på Trästock och hinna springa och kära nån vad stressigt det blev att vara själv - kan de inte komma hem nu?

Aldrig nöjd.
Som Maggio.
Fast mindre glamorös, eller?