När jag tycker att jag inte hinner...

...ska jag minnas denna extremt långa dag. Med start i ett ösregn i norra Spanien före kl 05.00 tillsammans med en ickekines, en systermormor, en utan medborgarskap och en taxichaufför som kanske hette Julian och var trött. Följt av 4 timmar i luften, mosiga bananer och lock för öronen, sedemera en dusch och därefter helt plötsligt tillbaka i ett annat liv; En dum fröken. Skrivare som inte samarbetar. Planera. Hämta barn. Laga middag på en spik. Upptäcka nya talanger. Trösta efter talangkrasch. Bada barn. Lägga barn. Plocka upp. Plocka bort. Skratta åt sms. Kanske en till dusch? Och klockan är inte ens 21, Kanske hinner man med en tapasmiddag med lite Sangria också?

If you leave me now.

Alla som ser vädret på tv ( eller på radio eller på yr.no eller vars man får reda på siande om väderlek) säger att det ska bli fruktansvärt i helgen. Eller de säger inte fruktansvärt. De säger snö. Och det är fruktansvärt. Om ni frågar mig. Och min mamma. Blir deprimerad och lite Därför vill jag säga till den lilla vår jag trots allt mött; Jag skulle famla i det tomrum som blev över om du lämnar mig nu.