Same as last year. And the year before...

Bräckliga mammans bekännelser: It's a war out there.

Hur pretto är det inte att länka till sig själv?
Hur som helst så är det så där nu igen. Jag blir fan i mig deprimerad av bananflugor.

Premiär!

Verkar bli bloggpremiär den här sommaren- tänk om det fortfarande finns någon som läser!?

Mamman har också premiärat den gångna helgen:

Norgepremiär (för det kan inte räknas när man på gymnasiet bara åkte över gränsen för att kolla hur dyr en pizza egentligen var...)

Tunnelpremiär (behövde varken öronproppar eller kräkpåse!)

Hitrapremiär (tjotahejti har fått ett utseende- med den äran!)

Kantarellpremiär (men jag kommer inte att avslöja var på Jennys tomt jag fann dem :/ )

Fästningpremiär (snart även borreliapremiär?)

Beef on a leaf premiär (Seoul here I come)

Och sist, men inte minst har jag premiärbeskådat en helstekt gris. Från det skållade skinnet ända fram till att det bara var ribs och tryne kvar. Det ni.

Efter så här många premiärer blir jag aldrig densamma.

Brottstycken ur en mammas tankeverksamhet.

Avbrott, Utbrott.

Inbrottslarm.

Brottsbekämpning.

Brottning, brottsoffer.

Kedjebrott, rambrott.

Bråttom, reklamavbrott.

Uppbrott.

Sammanbrott.

Genombrott?

Att anlägga sitt eget perspektiv del 2.

-Mamma! Jag måste klippa mig- jag ser ju ut som Jard!
-Som en vadå??
-Inte som en. Som Jard. Jard som spelade musik i kyrkan när morfar och jag var på café och spelade biljard!

Vi har som sagt alla lite olika referensramar...

Att anlägga sitt eget perspektiv.

Fabian: Kolla, nån har slängt papper här!
MulleFröken: Ja, det var inte bra. Mulle och SkräpLisa tycker inte det är bra med skräp i skogen!
Fabian: Fast det här är ju typ en väg?
MulleFröken: Men man ska ju inte slänga skräp här heller...
Fabian: NÄ! För då kan det fara in i MOTORN! Det är inge bra alls!

Vi har ju alla våra intresseområden.

Symboliken i en blomma.

Fick en blomma av finaste svärmor när jag fyllde år i januari. Lyckliga Lotta.
En vecka senare var det barnkalas, och exgrannen skrattade åt vad hon trodde var en skrupnad kvarleva från sommaren.
En vecka, tänkte Mamman med de svarta fingrarna. Så länge kan jag hålla den Lyckliga Lottan vid liv.
Men den fick stå kvar i fönstret och suga i sig det svaga vårljuset. En omplantering kostade jag på den, mest för att slippa dåligt samvete.

Och se! Plötsligt orkar den Lyckliga igen. Som uppstånden efter påsken har den till och med blommor...
Det finns hopp även för Lottor.
Symbolik much?

Halva mitt liv, hela mig.

15 år.
Det är nästan halva mitt liv.
(Jo, jag VET att jag är 34 - jag skrev ju 'nästan'!)
Halva mitt liv har jag fått dela med dig.
Allt som är på riktigt;
Högskolepoäng, flyttar, sommarjobb, sammanbrott, utlandsvistelser, anställning, tårar, skratt, födelsedagar, husköp, barn, bröllop, vinster och förluster.
Sjukdomar, solsken och spöregn.
Allt som är icke- konkret, men ack så angeläget:
Drömmar, fantasier, passioner, vänskap, sorg och ångest.
Genom allt detta står du pall.
Hoppas att du står ett tag till
Jag har nämligen en massa planer för de kommande 15 åren ;)

Vem är du, vem är jag?

Identitetsskspande pågår för fullt i Midsommarhuset. Enligt vårdguiden.se kan det vara knepigt:

"Det är inte lätt för en förälder att se sitt barn växa upp och skapa sig en egen identitet. Ditt barn måste få göra sina egna misstag och erfarenheter. Du som förälder måste finnas i bakgrunden för att stötta eller trösta. Inte döma. Kom ihåg när du själv var ung och försök relatera till dina egna upplevelser."

Just nu känns det dock mer underhållande!

Bröderna spelar tv-spel. Något går bra/dåligt/överraskande (?) för Storebror, varpå han utbrister:
-Jesus Christ!
-Jag är Jesus Christ! skyndar sig Lillebror att säga.
-Är DU Jesus Kristus??? Storebror tittar förebrående på honom.
-Nä, jag är nog Super Mario?!

-----------------------------------
-Mamma? Visst kan man säga att jag är nästan släkt med Anton Ewald?
-Öh...Nä det tror jag väl inte.
-Jo, för Anna är ju min faster och hon känner ju faktiskt Anton Ewalds mamma!
----------------------------------
Det är fredagskväll. Tv är på.
-Jag är Sean Banan! skriker Storebror. Lillebror kontrar:
-Jag är FredagkvällmedMalin!
------------------------------------

Kolla på mitt Lego, mamma. Det var fotbollsmatch. I det ena laget var det jag, Erik, Hubert, en tiggarpojke, våran byggarbetare och Zlatan.
I det andra laget var det Amidala, 3 storasyrror och en jobbig storebror.


Ja, vem är egentligen vem?

Värden i världen.

Enligt 8-åringen definieras lyx så här:
Vet du hur lyxigt Ellen ska ha det på sportlovet?
Hela hennes familj ska ha onepiece och spela kort!!

Ja, vad är väl en fjällsemester i jämförelse?

Bralåda?

Önskar jag kunde spara såna här dagar i en låda.
En bralåda för bra dagar.
Att ta fram de där mindre bra dagarna.
Idag har jag tydligen varit världens bästa mamma - för att jag lät sonen vara hemma från skolan trots att han inte kunde visa upp en febertermometer med talet 40. Han hade bara snuva, hosta och ont i halsen  - och fick vara hemma och vila i alla fall!
Dessutom fick han äta korv och köpa en film på Ica maxi. Bara en sån sak.
Hans mor byggde sedan pussel och bakade muffins med honom.
Efter att hon hade fått gå en lunchpromenad i det fantastiska vädret.
En bra mamma, det ni!

Den braiga mamman fick sedan åka skidor med sin braiga Cissi i ett välbekant spår. Både den nya mössan och de nya byxorna fungerade bra, och jag hade inte ens bakhalt.
Ett bra träningstillfälle.

Sedan lyckades jag visst pricka av rätt dag att ge braiga grannen ett fång (om man kan kalla 9 st inplastade från Ica för ett fång?) tulpaner och hon gav mig två fantastiska illustrationer som hon gjort.

Nu ska jag äta lite bra mat och sen läsa en bra bok.
I morgon är en annan dag.
Önskar som sagt att jag var bra på att komma ihåg det braiga oxå...

På alla<3ans dag.

Have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

Fill my heart with gladness, take away all my sadness

Ease my troubles, that's what you do

For the morning sun and all its glory

Meets the day with hope and comfort too

You fill my life with laughter, somehow you make it better

Ease my troubles, that's what you do

There's a love that's defined

And it's yours and it's mine like the sun

And at the end of the day

We should give thanks and pray to the one, to the one

Have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

Fill my heart with gladness, take away all my sadness

Ease my troubles, that's what you do

There's a love that's defined

And it's yours and it's mine like the sun

And at the end of the day

We should give thanks and pray to the one, to the one

And have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

You fill my heart with gladness, take away my sadness

Ease my troubles, that's what you do

Take away all my sadness, fill my life with gladness

Ease my troubles, that's what you do

Take away all my sadness, fill my life with gladness

Ease my troubles, that's what you do 

Lillebror kåserar.

Tänk om man hade ett lite större hus,
då kunde man ha som ett litet bo och där kunde man ha en riktig Nalle Puh som man skulle mata med honung.
Och varje dag innan man for till Stacken eller skolan eller vars man jobbade var man tvungen att ge Nalle Puh honung.
Varje dag.
Och tänk om man hade honung i sin välling...

Livet är en schlager.

Ja, och då menar jag inte hederlig svängig glamschlager à la Bobbysocks, eller snygg Melloprogramledare med överkropp eller kroppsstrumpa.

Nej, just nu är det mer modern fulschlager som gäller.
Jokerfiasko.

Jag ger er t ex en cover på Markoolios bidrag från Schtaan 2009:

Du blir så sur, när vi spyr, åt den maten som du lagat
Varför sitta still, och äta sill,med bestick och stil?
Nej, mamma det du helst av allt vill höra
Verkar vara just det vi inte kan göööööra

Så vänta dig, ingen middagsfrid från oss
Vi kan inte sitta still, vi kan inte sluta slåss
Vi älskar dig, men du fattar ju förstås
Det blir aldrig, aldrig, aldrig någon middagsfrid med oss

Linda Bengtzing måste också vara med, annars är det ingen riktig fulschlager.
Här en snitsig cover på hennes låt från Karlskrona 2008:

Ta av dig skon, ställ upp den sen - det finns en hylla för allt
Hur svårt kan det va?
Vill du ha frukost, behöver du kissa?
Svara mig ja eller nej, hee-ey

För jag gör vad ni vill, bara ni hjälper till
Och sitter still
Mina knän sviker mig när jag plockar en grej
Vad sa jag?

Jag går i spinn och gnisslar hela natten
Jag kan bli galen, kan ta varligt om ni vill
Men här e jag
Se mig, hör mig, uppför dig
Hur svårt kan det va?

Mitt i livet.

"Det var ju minst ett halvår sen du skrev nåt på din blog!"
Nja, inte riktigt men det var länge sen:
Före jul. Före lunginflammationen. Före otänkbara fasansfulla förluster i grannskapet. Före graderingsångest med plankkross. Före den fina julaftonen med alla de fina klapparna.
Före Gran Canaria med det fantastiska vädret, den goda maten och sköna atmosfären.
Före de nya grannarna och den obarmhärtiga jobbstarten.
Före badveckor. Före feberpappor och före födelsedagar.
Men nu är det nu!
Se, så bra det gick.
Ett år äldre i dag, couldn't care less.
Men på fredag  - då är det en viktig, helahanden födelsedag!

På återseende, snarast hoppas jag.