Februarivinter.

Den är kall. Gör näsor rinniga, hår frissigt och huden narig.
Gör oss deprimerade, less på att skotta.
Less på overaller, less på långkalsonger och fleece.
Men den kan också vara alldeles, alldeles underbar.
Hur fint var det inte idag? I dag har Mamman en ny frisyr, en kemiskt peelad hud, blivit försökskanin och upptäckt Asha Ali. Vad har du idag?

Seg Pandemi.

Jo, han är hemma nu.
Det är bra.
En Pappa i Spanien ska man inte ha. (Fast det har jag just nu - förvirrande, va!?)
Han tog dock med sig lite kräksjuka.
Inte vet vi än om vi också ska få den eller om det räckte med den VANLIGA.
Den som alla verkar ha.
På dagis är det inga barn, alla kräks.
På Facebook handlar var och varannans status om VAB med kräktorkning.
Antar att det är årstiden.
Men det är segt. Även om den går över fort.
Seg. Segare. Kräksjukan. Mamman.
Seg som sirap.

Önskar mig en semla.

Today.

Today will be the day when mourning ends

It'll wash away with the early summer rain

Så sjunger bästa Marit Bergman och fortsätter:

I'll say

So long to selfpity

Goodbye blues

You ran out of time, I'm leaving you

I'll chase the deamons back where they belong

Jag kan inte lova att bluesen och självömkan kommer att försvinna, men i dag är en bra dag. Hoppas jag. I dag kommer han hem, han med stort H.

Han som lämnar ett sånt tomrum efter sig, han som har varit i Spanien och spikat på en bro sen 15 januari. Han som är den bästa människa jag känner, pappa till mina barn och min trognaste vän. Alla klyschor är sanna; jag är halv utan dig, du ger mig bra vibrationer, det finns bara en av dig och det är du etc etc...

Nu hoppas jag bara att det varken är magsjuka eller snökaos på Arlanda.

Foto: Martinssons Träbroar

Grattis lilla skorv!

I går blev han två år.
Vår skatt som ger oss så mycket glädje, och lika många gråa hår.
Motsägelsernas lilla krabat.

Han som aldrig är tyst, men som inte sagt många ord någon fattar.

Han som älskar att vara ute, men som hatar att klä på sig.

Som säger Pappa till alla som han tycker om, som är glad som en lärka men tjurig som sin mor.

Som gärna vill ha tutte och snutte, men sällan vill sova.

Som säger "Japp" till allt på förskolan, och "Nae" till allt här hemma.

Kram på dig nu när du har blivit 2 år.

Kan man bli trotsigare?

Foto: Patrik Stenlund

Överraskad.

Överraskningarnas tid är inte förbi.
Mamman är överraskad över hur trött man kan vara av att göra ingenting alls.
Över hur mycket ångest man kan få av att se kommun-numret på telefonens display, och över hur tung en plogkant kan vara. Överraskad över hur torrt ett ansikte kan bli av för mycket tårar och överraskad över vilka som hör av sig, vilka som ställer upp när allt ställs på sin spets.
Över hur mycket man kan sakna en människa som man har levt med de senaste 12 åren och hur mycket en bukett tulpaner kan värma. Över att det är läskigt att träffa folk och över att affärerna i Piteå inte har öppet på söndagar.
Och över tårarna helt plötsligt verkar ha slutat rinna!

Ssss.

Sammanställd Sinnestämning/Status:

Sjukskriven, Slutkörd.
Skuld, Skam, Smitare.
Skönt.
Själslig Samarinkur.
Självömkan, Självförebråelse, Självdestruktiv.
(p)Syko?
Serotoninfattig Stressbomb.
Semmelsugen.
Saknar Spanienstationerad.
Socialt Skygg, Skvallerparanoid.

Brain autobahn.

De senaste två dygnen har Mammans hjärna gått på högvarv.
Och nej, det ska sägas redan nu: den har inte kommit fram till nåt.
Verkar mer gå i cirklar, medsols och motsols, åka in i återvändsgränd och krocka med sig själv på vägen som den trodde ledde ut.

Var det här rätt, jo det var det nog, nej för jag är nog bara lat, och ska jag gråta lite mer, eller ska jag gå ut -nä vad skulle grannarna säga då och vad ska jag säga till dem, och vad finns det egentligen att säga, nu är det som det är, acceptera, bit ihop, sluta snörvla, lägg dig och vila, far ut och spring, ring en vän, prata inte med någon alla tycker ändå att du är en looser, ja må så vara, det är inte värt det, man ska kunna leva också, önskar att jag blev påkörd, det är lika bra att säga stopp innan det är för sent, oj om jag hade gips och ja - du hör ju själv att du är ett stort jä-la psyko.