Diskrepans.

"Om diskrepans råder saknas det samband mellan teori och praktik."

Jovars, det är väl vad man kan säga om den här dagen.

I teorin borde det inte ta mer än 20 minuter att äta en mjuksmörgås till frukost.
I praktiken tar det minst 30 min. I alla fall om man är 6 år.
(I teorin äter mina barn gröt till frukost, diskrepansen återfinns även här.)

I teorin borde det ju gå att ta sparken till förskolan, eftersom det är för halkigt för att cykla - men i praktiken innebär det rätt mycket bärande och medar som gnisslar mot kall asfalt.

Skulle klippa mig kl 10.15 idag. Rent teoretiskt borde jag hinna dit i god tid om jag lämnar huset 9.30.
I praktiken skulle jag tydligen ha varit hos frisören den tiden, vilket gör att diskrepansen kan avläsas på mitt huvud.

Mild tomatsoppa med en klick creme fraiche, lite cashewnötter och en varm macka.
Låter väl gott? I teorin. Och i Mammans mun.
Men i praktiken spelar det ingen roll vad Mamman uppskattar för maträtter, för det är inte hon som spottar och fräser, kladdar och spiller och går från middagsbordet med allt för lite maginnehåll.


Om ett barn är 6 år och det andra är 2 år känns det inte som en teoretisk högoddsare om 2 åringen skulle somna kring kl 19, och hans storebror inom en timme senare.
Men i praktiken har nu Lillebror sprungit upp och ned från sin säng i nästan två timmar. Storebror har sovit i sin dito. I teorin finns säkert nån fin metod för hur vi bör handskas med Lillebror, men denna dag fungerar inte teorin. Som synes.
Rent praktiskt har jag nu därför burit in resesängen och proppat ner honom i den.
Nu önskar jag bara att han inte kan klättra upp ur den.
Rent teoretiskt, så klart...

Tvhjälp.

Behöver lite hjälp.
Och då vill jag endast ha det bästa. Top of the line, som världens bästa sportchef brukar säga.
Och de verkar ju finnas på tv.
Så här är en Mammas önskelista:

Snälla Arga Snickaren, kom och bygg en övervåning till vårt hus. För vi saknar både tid och pengar. Och kanske lite engagemang om du vill. Och sen behöver maken och jag en övernattning på Herrgård - för det är såååå viktigt att hinna prata med varandra... Men lämna den där Pontus, tack.

Välkommen Supernanny Jo Frost! Lär mig bli en tålmodig mor som guidar mina barn med kärleksfull respekt, och lär mina barn somna lugnt och stilla. Ta endast med dig en gnutta behaviorism, dock.

Snälla Bygglov, skicka hit Mija så att hon kan lära mig hur man syr gardiner av svindyrt tyg - utan att de blir helt sneda. Lämna dock den där Willy, han stressar mig.

Anna Skipper, kom hem till mig och fixa min skenande vikt och putmage. Jag lovar att inte äta kinamat. Tror dock att du kommer att gå bet gällande mina barn och min man. Men vem vet, med din urringnig kanske man kan flytta berg?

Vad mer kan man önska sig? Kanske att Långrickard kommer hit och ställer lite frågor, så att jag i lugn och ro kan kamma hem 100 000 kr.
Jag nöjer mig så.

Vem vill du ha hem?

Skov.

Prinsen är i ett skov. Nej, ni kan andas ut, det gäller inte hans blodsjukdom.
Men för oss närstående ter det sig dock rätt plågsamt.
Då och då kommer det ett sånt här skov, som främst yttrar sig via repeatknappen.
Sedan söndagmorgon har vi hört den här:

Vad jag gör...

...på dagarna är att läsa texter av den här typen:

Den teoretiska tolkningsram som genomsyrar

hela mitt projekt bygger på synen på skolan som en politisk

arena och som en modernistisk organisation i en postmodernistisk

tid, där det som ligger bortom dikotomier och dualismer får större

utrymme i ontologiska och epistemologiska förhållningssätt till
världen.

Så fantastisk det är att läsa så många ord som man egentligen inte fattar...
Källa: http://dspace.mah.se:8080/bitstream/2043/3417/4/Avhandling.pdf

Händelser i hemmet.

Prinsen: Mamma! Kom och kolla!

Jag: Jaha... vad kallar man en sån här ...installation för då?

Prinsen: Kirurg!?

Hr kunde jag INTE fatta det?

Mäj ha stol säng nu!

Mäj sova samma Leo!

Å... min baby sover inte i spjälsäng längre...

Inte riktigt ännu...

Prinsen: -Mamma, hur gör man bäbisar?
Jag: - Ööö, ja man behöver en mamma och och en pappa...
Prinsen: -Nehej du, för det är en stork som kommer med ett paket! Så det så! För det har Lina sagt, för Dexter har ett storkbett och det fick han för att storken tappade honom för att han var så tung!
Så så är det faktiskt!

Tack Fru Aldred, nu behöver jag inte ta den om blommor och bin på ett tag!

Boktips!

Är ingen stjärna i köket. Kör bara på det som är beprövat.
Därför känns det lite extra skoj att ha hittat en kokbok som inte bara är fin, utan även användbar.
Har faktiskt provat minst... tre recept och det blev  inte oätligt!
Så för alla er som är noviser i köket - gå på bibblan!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153428153

Det ska börjas i tid.

Vi ska äta middag.
Jag har sagt det till Prinsen minst 3 gånger.
Ändå försöker jag att inte tjata (!?).
Går in i hans rum, för att på ett stillsamt sätt dra ner volymen på hans radio och, utan att vara arg, be honom att kan-han-inte-vara-så-snäll-att-nu-komma-och-äta-den-fantastiska-korv-och-makaroner-som-nu-serveras?
Utan att jag fattar vad som händer avfyrar jag tydligen en atombomb.
Sonen kastar sig på golvet, gråter och dkriker något jag inte kan uppfatta.
-????
-!!!"%^¨...!!! missar...!
-En gång till?
-Mamma, då missar jag ju chans till romans!

Åhå, ja... Så kan vi ju inte ha det.
Vi äter korven lite senare så att du ska få höra hur någon har ringt in till en reklamkanal för att de ska fråga han som jobbar på Statoilmacken om han vill gå på dejt med någon som brukar vara in där och köpa cola light... Eller typ?

-Men mamma, de flesta säger nej - för då får man 20 spänn!

4 nyanser & 3 generationer - en narrativ stolstudie.

Om den här stolen kunde berätta om sitt liv skulle det bli en rätt bra narrativ studie skulle jag tro. Kanske inte av något värde inom forskarvärlden, men kan inte kuriosa ha ett värde i sig?

Jag vill tro det.

Då skulle vi få höra om en resa som började i matt vitt, i ett vardagsrum i Kåge i mitten av 70-talet. (Kanske var det rent av i början av det årtiondet, den ena av mina informanter kände en viss osäkerhet, den andre uppvisade ett lamt intresse...) Sitsen var buntad, antagligen i tidsenlig brun nyans.

Under nästa årtionde fick stolen flytta ned en generation. Den hamnade i ett annat vardagsrum, i samma by men blev antagligen lite "bättringsmålad" och fick sitsen omklädd i rosa tyg. Allt för att matcha 80-talet.

Under 90-talet skulle allt se gammalt ut. Spets, rosetter och torkade blombuketter krävde att även stolen förnyades. I en iver att få den att se äldre ut än vad den var, genomfördes en tidskrävande fusk-ådringsmålning, och helt plötsligt tjänade stolen som köksstol, i en ny grönrandig kostym.

Om det var den omsorgsfulla målningens fel, eller helt enkelt tidens gång låter jag vara osagt, men under 2000-talet började stolen i sin gröna kostym att endast användas utifrån behov. Ett tag tjänade den som matmöbel i sommarstugan, för att senare användas sparsamt i den tredje generationens lägenhet.

Så kom 2010, och en flytt (tillsammans med färgen och en viss benskörhet) gjorde att stolen levde ett ovisst liv. Skulle det bli vindsförvaring eller rent av grovsopor? Skillanden var hårfin, men stolen räddades av den tredje generationens svaghet för nostalgi och förändringsbehov.

Nu står stolarna i ett nytt kök, i en ny högblank svart kulör, och för omgivningens skull hoppas jag att en fjärde generation inte får för sig att måla dessa stolar vita igen om 10 år...

Curling är f-n svårt.

Att curla (det vill säga försöka få livet att glida så smidigt som möjligt utanför och innuti boet) när man lever med en 6-åring är inte lätt. Skitsvårt, faktiskt.
Inte nog med att hans humör har större svängradie än vår kombi, dessutom har han gravt selektiv smak som tyvärr inte är konstant. I morse tog det nya oanade höjder när varken osten, skinkan eller juicen var till belåtenhet.
Varför har vi ingen vanlig skinka? Jag vill ha vanlig skinka med kant!

Behöver jag tillägga att han inte tycker om kanten, att vi därför de senaste veckan har ätit kokt skinka? Att jag dristade mig till att köpa en annan ost än Edamer, eftersom han ju inte har ätit ost på ett tag nu. Eller att det förra månaden var leverpastej på hårdbröd som gällde? Och då inte vilket hårt bröd som helst, för sedan han började på skolan i augusti har vi hunnit avverka triangel-mackor, müsli-mackor samt Husmans. (Och vem som helst måste väl förstå att man ska peta bort det där svarta som är i pastejen?!)

Och som jag sopar, och som jag köper hem det bröd som jag tror passar eller den frukt som just nu är på tapeten - men jag ligger ständigt lite efter. Tydligen är det helt plötsligt päron som är the shit - och jag som har bunkrat upp med ett gäng apelsiner...

Måste dock tillägga att han kan vara fantastisk härlig också, vår stora lilla kloka kille!

Omoralisk?

Kan det vara rätt att av ren egoism frångå sina principer en stund?
Bara för att man vill vara ifred?
Bara för att han leker lite bättre och är lite mindre terrorist när han har nappen i mun?
Men det får inte bli nån vana...

Handikappad.

Det är dagar som denna som mitt handikapp är så tydligt.
Det som oftast sätter krokben. Det som gör att jag aldrig kommer att cykla Vätterrundan eller blev någon stjärna varken i innebandy eller fotboll.
Inställningen.
Har grava svårigheter med inställningen.
Om jag redan igår visste att det skulle vara world war III här hemma idag, hur konstigt är det då att den profetian uppfylls?
Jag har sååå taskig inställning.
Därför är det här en sån dag, då jag redan 07.00 hade nedräkning till kl 17.00, då jag skriker åt mina barn att de ska sluta skrika, och tjatar på att de tjatar hela tiden.
Vad hade hänt om jag hade haft en annan inställning?

Mest troligt samma sak.
För man kan inte hjälpa att man har de handikapp man har...