Ha den äran!

I dag är ingen vanlig dag, för det är mammas födelsedag.
Alltså Mammans mamma. Min.
Den som har lärt mig saker som mammor kan.
Den mamma som har lärt mig att ha med mig sittunderlag, att städa med klorin, alla Tomas Ledins hits och att sommaren är tusen gånger bättre än vintern.
Den mamma som, precis som jag, gärna har både täckbyxor OCH långkalsonger och som skulle kunna äta minst lika mycket ost som jag.
De säger att vi är lika, och det är säkert så. Ibland när jag öppnar munnen hör jag henne, och för två veckor sedan när jag tittade mig i spegeln såg jag henne.
Mamma e lik sin mamma...
Stort grattis mammsen!
Du får den här fantastiska sången av mig. Vet att jag kan ha haft den här tidigare, men den här mamman är bara helt otrolig. Och vanlig?

Årskrönika 2009.

Ännu ett år lider mot sitt slut. Mamman vill göra en avrundning, sammanfatta och lägga undan. En snabb titt i backspegeln ger inte intrycket av det blir det här året som vinner pris för bästa huvud-år. Inte ens bästa bi-år. Nej, den snabba blicken över axeln ger mig känslan av att det här var året då vi väntade på att det skulle bli bra.

Det skulle väl bli bättre med Prinsens sjukdom, va?

Det skulle väl kännas bättre på jobbet, va?

Det skulle väl bli en bättre sommar, va?

Det skulle väl bli bra på Prinsens nya förskola, va?


För att inte kasta 2009 helt ned i skiten tar jag mig därför i kragen och lägger fram de bra sakerna som trots allt hände...



Januari: Mamman blev 30 med den äran och fick både en finfin fest och en lovely Lamino.

Februari: Lillebror fyllde 1 år, och på alla hjärtans dag var det klackarna i taket på magiskt roligt bröllop.

Mars: Bågskyttepremiär för Mamman och slalompremiär för Prinsen.

April: Prinsen fyllde 5, och vi skrattade åt en blåsfisk på improviserad melodifestival.

Maj: En månad som i sista stund räddades av tokvärme och ett trevligt bröllop med hobbitfötter.

Juni: Warszawa, midsommar och till slut värme. Sommarlov!

Juli: Tripp till Skånebröllop, ett nytillskott i fam Aldred och en hysterisk husvagnspremiär.

Augusti: Cykelfest och Stockholmsresa med rekordtid på tjejmilen.

September: 80-tals fest med galna grannar, i övrigt rätt miserabel månad.

Oktober: Middagar med härliga vänner och loppisturnéer på helgerna.

November: Startade med en galen helkväll på club 27 och slutade med att alla var vaccinerade mot svininfluensan.

December: Besök i Modo-land, Luciafester och tvåspråkigt dop,
och helt plötsligt hade hela 2009 gått. Nu hoppas Mamman på att det år som kommer ska vara bara aningens bättre. Aningens ljusare. För mig och för er alla.

Gott nytt åt önskar jag er!

Är det bara jag?

Med risk för att bli utesluten ur det mesta, så undrar jag om det bara är jag som saknar julkalendern?
En superhjälte som är rädd för gråsparvar och är beredd att gå omkring i tunnt nattlinne, det är precis lagomt knäppt och kasst för att jag ska uppskatta det. Att han sen har en fru som kan bli jättearg känns på nåt konstigt vis helt rätt.

Vad sa du att jag var sa du?

Saker som jag gillar:

Min man.
British English.
Choklad.
Lätt, ren pudersnö.
Saffranskorpor.
Musiktävlingar.
Ankan.
Supersura SunkSara.
En särskild version av "Knowing me, knowing you".
DK.
Min otroligt smarte son som har lärt sig läsa VERSALER.
När lillebror sover längre än till kl 7.
Carolas version av "Dagen är kommen".

Ja, jag vet att det hela är mycket ointressant. Men dock inte negativt.
God jul!

Å så bra!

Jag vet att ni är less på det här gnällandet. Därför gör jag i dag en kraftansträngning och ska skriva saker som är bra. Bara bra. Oj, oj...

Å så fantastsikt bra att Prinsens tromboytvärde var 241 i fredags! Börjar likna all time high.
Å så gott det var att äta julbord i går.
Å vilken kul julgympa som Friskis hade ordnat igår.
Å så bra att det blev lite kallare.
Å så bra filmer det finns att se kring jul.
Å så bra att det endast är kvar några få arbetsdagar.
Å så bra att badhuset har erbjudanden hela jullovet.

Ja, ni ser ju. Man får vara glad åt det lilla (men badhuset???)....

Learning By Doing?

Som den pedagog som jag tydligen är borde jag väl kunna det där med LBD? Att lära genom att göra. Det verkar dock som om den här Mamman är den mest oläraktiga eleven som ever gått i livets skola. För jag lär mig ta mig f-n aldrig.

Jag lär mig inte att december är märkligt mycket kortare än alla andra månader, att eleverna och lärarna ändå tycker att den är oändlig och att det inte är en god idé att starta dieter just inför den här månaden.

Inte heller lär jag mig att mina söner är jordens bästa stress-seismografer och att de kan framkalla utbrott från ett nästan obefintligt litet skalv, eller att saker som fungerar fin-fint när Fina Pappan gör dem är helt omöjliga för Mamman att ro i land.

Jag lär mig inte att det behövs en ansenlig mängd Robbie Williams i mitt liv för att jag ska fungera, att broddar på löparskorna medför ont i fötterna eller att jag ska komma i håg att torka bort Lillebrors snor från alla husets möbler omgående...

Inte heller kommer jag i håg att bara för att det känns som att man inte ska överleva, betyder det inte nödvändigtvis att man inte kommer att göra det.
Efter uppförsbacke kommer tydligen en nedförsbacke. Men det lär jag mig aldrig. Trots att jag har gjort det här ett tag nu.

Äntligen.

Äntligen...
...tar jag mig tid att plita ner några rader. (Tack ni som troget väntar på ingenting alls.)
...har Prinsens rum fått bättre färg och längre säng.
...har julgardiner och juleljus kommit fram i Midsommarhuset.
...är tiden fram till jullov inte outhärdlig.
...har någon sagt det utan krusiduller.

Men inget är slut bara för det. Motvinden vill blåsa. Lillebrors immunförsvar verkar inte klara en hel vecka på föris och Mammans julpynt verkar inte klara Lillebrors terrorattacker. Tårar bryr sig inte om att det är jul och skumtomtar blir skum även i midjetrakten.