TV Love.

Även om jag är helt såld på Joel Kinnaman, så kanske jag mår ännu bättre av att se på dr Sheldon Cooper.
Hur fantastisk är inte den här mannen?

Käftsmäll.

Det kan verkligen bli så fel. Fast man trodde att man gjorde rätt.
Fast man hade en plan. Det är kanske redan där som felen börjar?

En morgon som Mamman hade förutspått harmonisk (ok, det var väl att ta i) och fri från stress avslutades med en käftsmäll. Bokstavligen.
Nej, Mamman slog inte barnet.
Andas ut.

Men hur går man vidare efter en morgon då det bara blev fel?
Fel från början.
Hur hittar man tillbaka till lugnet, ambitionen och fokuset?
Hur motar man det dåliga samvetet för att kunna se mönster i nån utvärderingsmodell från Skolverket?

Hur gör ni?

10 år med en twist.

Mamman är tillbaka i studentstaden. Bor på samma gata, går samma väg i morgonsolen. Aktar sig för cyklister, har lika dålig hy, äter i samma cafeteria och lyssnar på samma lärare. Allt hade kunnat vara 10 år sedan. Eller 12. Mycket är sig likt. Men med en liten twist.

Mamman är (tro det eller ej) en lite lugnare student nu. Kurslitteraturen är inte läst från pärm till pärm. Studenterna (de manliga) är mycket mer pojkaktiga nu. Matsedeln är lite mer varierad och mer pengar spenderas på Polarn än på Akademibokhandeln.

Det var inte alltid bättre förr. Men det är klart, om någon frågade om vi inte skulle göra 1999 en sväng till tror jag inte att jag hade tackat nej. Eller?

Heaven and hell.

Det är så nära mellan de olika elementen:

Mellan total lycka och krokodiltårar.

Från världens goaste till att bitas och klösas.

Mellan att leka själv till att bara förstöra för storebror.

Från att välja tuschpennor istället för barnsliga kritor till att skrika efter tutte och snutte.

Nära mellan skrik och skratt.

Från att Mamman tackar sin lyckliga stjärna för denna solstråle till att hon vill sälja honom på Tradera...

Mera nördigt åt Mamman.

Någon kallade det förra inlägget för "Akademiskt nördigt".

Hur härligt är inte det?

Har länge varit både plugghäst, party-tråkigt kvällstrött och schlager-nörd,

men akademisk nörd tycker jag smäller lite högre. Låter mycket fint i mina öron!

Nu kan vi också lägga charter -nörd till listan, för jag kan stolt presentera anläggningen där jag ska äta svensk mat all inclusive kantad med barnklubb a' la SvenneBanan i en hel vecka i juni.

Can't wait!

http://www.ving.se/spanien/cala-bona/sunwing-resort-spa-cala-bona

Forskning.

Syfte: Bringa klarhet i den komplexa realitet som kontinuerligt återkommer vid en specifik tidpunkt.

Forskningsfrågor: Vad? Varför? Hur?

Inledning: Inom kvantkromodynamik benäms detta fenomen som stark växelverkan. Ur ett historiskt agrikulturellt perspektiv kan vi återfinna växelbruk och inom musiken kan man körandas. Det gemensamma i fenomenen återfinns i en turtagning som resulterar i en icke-bruten process. I den här avhandlingen benämns fenomenet barn-som-avlöser-varandras-tjurighet. Icke-bruten process alltså.

Redovisning av aktionsforskning:
Tiden är 07.35. (Redan 5 min för sent.) Storebror sitter på bob, vill åka till förskola. Lillebror vill skotta snö istället. Mamma försöker med "nugårvitilldagisutandighejdå"-tricket, varpå Lillebror vinkar och säger hej då!
Mamma börjar gå, drar bob med Storebror. Inser att Lillebror bryr sig noll. Går tillbaka, bär skrikande Lillebror och sätter honom på bob. Lillebror vill åka nu till förskola. Här träder fenomenet in med full kraft:
Storebror blir nu tjurig och lägger sig i snödriva. Gnäller över påtvingad fysisk aktivitet samt påstådd kontinuitet av orättvisa. Växelverkan fortsätter således under förflyttandet från A till B; Då Storebror får åka en stund blir Lillebror arg för att det blir trångt, skallar Storebror som återigen gråter etc.

Konklusion: Fenomenet är oberäkneligt men konstant. Uppträder i kamoflerade former på dygnets alla tider. Reliabiliteten i den här undersökningen är hög; test-retest-reliabiliteten visar att man får samma resultat även om man gör promenaden flera gånger. Validiteten är något lägre, då jämförande studier inte har kunnat påvisa någon högre korrelation. Detta kan bero på en ovilja hos övriga informanter att blotta sina svagheter samt att aktionsforskning i hög grad kan anses som subjektiv.

Lilla fina.

Min yngsta kusin är både ung och liten.

Hon är stencool.

Just nu jobbar hon häcken av sig med att servera pizza och öl på ett hotell i Norge, och när hon inte jobbar tror jag hon dricker öl och äter pizza och åker bräda. Sen kommer hon hem till Sverige, åker runt på en massa festivaler och på utlandsresor och så är hon bara cool.

Man skulle kunna tro att man med ett sånt liv inte har tid för så många andra.

Men.

Hon är inte bara cool, hon är fin också.

Hon har ett stort hjärta.

Igår kom ett paket till den något tilltufsade storkusinen. Innehållande de godaste pralinerna och ett meddelande som fick tårar att strömma nerför kinderna trots påverkan av signalsubstanser.

Tack du snälla lilla fina omtänksamma varelse!

Personlighetsklyvning.

Helgen bjöd på galen maskerad.

Bland deltagarna syntes Tingeling, Borat, Elvis, Berra från Sällskapsresan och Becks granne mingla med en ko, CSI-agenter och en geisha.

Födelsedagsbarnet her self var prasslig snögubbe innehållande två rislampor. Är hon inte kreativ så är ingen det.

Mamman njöt.

Att vara hård är underskattat!

Att få vara lite lagom reserverad - utan att folk gnäller för att man är sur - kändes befriande. Men svårt. För även om Mamman vill påstå att hon oftast är arg och sur här hemma, vill hon ju vara med och prata och busa på en fest. Har nog inte fullt utveckad Asberger i alla fall.

Men lite lagom hård och tatuerad vill jag vara fler gånger!

Massa.

Massa snö. Mycket skottning.
Mycket trots, massa ilska.
Massa dåligt mammasamvete, mycket instabil 6-åring.
Massa läsning, mycket abstrakt.
Mycket sugen, massa mat.
Mycket planering, massa skoj.
Massa skidåkning, mycket borta.
Massa mycket nu...