REA!

Minnet är bra, men kort.
Därför ignoreras helt gårdagens inlägg när det idag har varit en dag av det mindre kostsamma slaget.
Idag är det rea, jättebilligt!

Vad sägs om en ihållande feber med tillhörande gnälladapter, till ett bra pris?
Passar barn mellan 2 och 3 år, men går säkert att även till andra åldrar. BVSA
Annars kan även ett ihållande regn erbjudas, också det till en billig penning. Garanterat blött, grått och sömnframkallande. Behöver det inte längre, slumpas bort!

Har även ett ostädat hus, allt för många små fixa-till-objekt som står och skräpar samt en trädgård med visst renoveringsbehov till salu om någon skulle vara intresserad!

Om någon vet med sig att de skulle behöva 2-3 extrakilon skulle jag kunna avvara några. Sätter sig gärna på mitten av kroppen, men annars inga större defekter. Väldigt billigt kilopris!

Kan också avvara en hy i bättre beg skick. Den är använd i minst 30 år, men fungerar fortfarande på samma sätt som för 15 år sedan; feta partier blandas med kvisslor och fnas. Inga dokumenterade medicinska defekter dock.

Rea idag alltså!
Passa på, i morgon kan det vara en annan prislista!
Man kan ju alltid hoppas...

Tänkvärt.

Erkänner. Har ett visst behov av att vara rolig.
Idag kommer det dock inget sådant. Inte för att det på något sätt är en tråkig dag, utan mer för att helgen har bjudit på mycket eftertanke.
På sånt som inte är roligt.

Lillebror har haft feber sen i fredags. Hög sådan, men är inte direkt utslagen för det. Orosdjuren börjar dock gnaga i Mammans mage och sänder obehagliga associationer till föräldrarnas vänner som så sent som förra hösten förlorade ett barnbarn. Han hade feber. Denna förbjudna tanke ter sig så fruktansvärd. Värre än allt annat, tänkbart och otänkbart.
Drabbades av en mardröm. Lillebror drunknade i badkaret.
Behöver inte ens förklara att maken väcktes av ett skrik.

Hade laddat ned sommarpratare på Ipoden, och lyssnade under en kort regnfri promenad på Eva Gabrielsson. Självklart lite bitter över den bild som målas upp av hennes livskamrat, en bild som inte stämmer med hennes egen. Men också så otroligt klok. Så många citat som kändes klockrena.
Människorna är alltid viktigast.
De riktiga machomännen har hjärtat och hjärnan på rätta ställena.

Innan man vet det kan allt vara för sent. Eva och Stieg planerade att gifta sig, det blev aldrig av. De ritade en egen sommarstuga och letade tomter. Den sommarstugan förblev fiktion, och finns enbart i Mikael Blomqvists värld. Så mycket kan bli för sent.

Måste tänka på att ta vara på det och dem som finns. Här och nu.
Vad kostar en flygbiljett till bästa systern i Lund?

Lyssna: Ladda ned programmet (Ladda ned)
Programmet kommer via Podradio.nu

Nog var det troligt...

Första veckan i skola och förskola tär på de yngre familjemedlemmarna. Mamman känner visst ansvar och låter dem vara hemma på den femte dagen. Sova lite längre, inte stressa på morgonen, kanske äta lunch på stan (eller blir det Ica Maxi igen?) och bara ta det lungt.
Det är nog välbehövligt, och vad är väl en oskriven forskningsplan mot sönernas välbefinnande?

Att jag aldrig lär mig!
Prinsen, som i fyra dagar varit mer död än levande kl 07.00, vaknar med ett skutt kl 06.30 av sig själv och Lillebror tycker inte att man ska ligga och dra sig. Han väljer då att kasta en napp i pannan på modern och hoppa på brodern och så är karusellen i gång.
Halv 7.

Nog var det troligt...

Lilla stora kloka.

En vecka av Prinsens skolliv har gått. Han är trött.
För han är ju bara 6 år. Liten, men stor.
Och så är han klok.
Vet vad man ska säga:
Pappa, har du sett att mamma har en ny hårfärg? Visst är hon fin?
Mamma, du blir bara finare och finare varje gång du klipper dig!

Skolstarten skulle firas med lunch på tu man hand.
Självklart får Prinsen välja.
Får jag välja var som helst? Då tror jag att det blir lunch på...Ica Maxi!
???
Jo, för där har dom både korv OCH bakelser!
När Fina Pappan frågar sonen om han köpte någon bakelse får han svaret:
Näe, jag köpte ett tuggummi - det var väl mera lämpligt!?

Ännu ett beteende.

Ni minns väl läxan?
Gällande beteende. Har förutom tidigare nämnda passa-på-diagnos under förmiddagen upptäckt ännu ett beteende, nämligen Låsningen. Tendenser till komorbiditet kan dock skönjas. (Det där var äckelpedagogiska för "har man ett problem har man ofta fler...")

Låsning inträffar ofta när objektet (moi) anser sig ha kontroll över något som plötsligt visar sig vara allt annat än under kontroll. Då drabbas objektet av en slags förlamning, som omöjliggör konstruktiva beteenden.
Krångligt? Låt mig exemplifiera, rent hypotetiskt som vanligt förstås:

Nästa vecka startar höstens kurs.
Måndag, tisdag och eventuellt halva onsdagen i Universitetsstaden.
Är medveten om att viss förberedelse krävs, men ser det mer som att damma av skolväskan och se till att det finns tillräckligt med 0,5stift i favvo-pennan.
Ska bara dubbelkolla lite på mailen och... men va?
Den 31:a? Är det inte tisdag?
...Och den andra september blir ju då...torsdag...
Qué?
Och där kom den. Låsningen.
När det susar runt i skallen och hela nästa veckas planering faller rakt ner i ravinen - inklusive dagistider, tjejmiddag och massagetid. Inklusive insikten om att en forskningsplan på 8 A4 bör medtagas och att det kanske är dags att ringa in ett pedagogsikt dilemma med specialpedagogisk relevans och och...

Detta fenomen borde innebära ett tag i kragen och en blockering av Facebook den närmaste tiden.
Men Låsningen vill annorlunda, den låser nämligen alla rationella tankar och handlingar och resultatet blir mest bara pannkaka.

Måste säga att den här gången överträffar jag mig själv i att göra läxan. Synd bara att jag tydligen inte kan redovisa den, då jag verkar ska vara 15 mil bort på onsdag...

Don't stop believin'

I morgon börjar nya kapitel.
Paniken blandas med nyfikenheten och otåligheten gällande den ovissa framtiden.

Prinsen ska börja förskoleklass, och dagiseran är brutalt över.
Mamman känner grav panik och har plötsligt blivit otroligt gammal.
Prinsen själv är inte alls i närheten av hysteri:
-Nog går det bra, mamma!

I morgon ska också Syster Yster flytta.
Visserligen inom landet, men hur jä-la långt kan den arma Moder Svea inte kännas ibland?
Har allt för länge haft lyxen att ha henne nära, och som vanligt så är det ju det där med kon och båset ni vet. Men med den skillnad att jag redan nu vet att jag kommer att sakna henne.
Tror och hoppas att det kommer bli ett kanonår för världens bästa syster; att vindarna ska blåsa rätt och att det ska ploppa upp ett husrum eller ett jobb eller en attraktiv engelsman eller vad som helst som gör att hon får det bra...

Här får hon i alla fall en bra låt.
Kanske borde man föredra Journeys original, men jag gillar tjejstämman.

Hur beter du dig?

Mamman är stresshanteringskursens minst läraktiga deltagare. Stressar till och med till kursen... Den senaste läxan ska dock göras med bravur, och resultatet redovisas nedan.

Läxan var att lägga märke till ett beteende.
Hur beter du dig i en viss situation och vad orsakar detta beteende för känslor och tankar?
Vaddå, jag beter mig väl inte?

Så idag slog det mig. Bang!
Med full kraft.
Jag har ett typsikt passa-på-beteende.
Antagligen finns ingen forskning gällande det här beteendet, men jag skulle vilja påstå att det är tämligen svenskt. Kanske till och med norrländskt? Bland oss som har detta beteende kan man troligtvis också återfinna en hög andel pessimister.

Hur yttrar sig då ovan nämnda beteende?
Till exempel så här:
Vid oväntat överskott av tid (låt säga att världens bästa svärföräldrar tar med barnen till stugan en hel dag) planerar passa-på-människor en orealistisk mängd aktiviteter.

(Ponera att barnen hämtas kl 9.30 och att man då tänker att man ska vara på stan 30 minuter senare för att hinna med x antal ärenden innan 10.50 då man ska vara på gymet för att hinna springa 20 minuter på löpbandet innan styrkepasset börjar kl 11.15 för att sedan cykla hem och äta lunch så att man kl 13 kan städa sonens rum och plantera om uteblommorna innan man ska duscha och göra sig klar inför kvällens fest med makens arbete. Ponera bara...)

Dessa aktiviteter kanske inte nödvändigtvis måste utföras just idag - men det gäller ju att passa på! Vem vet när man hinner nästa gång? Sen hinner passa-på-människan hitta ytterligare aktiviteter på väg till de ursprungliga (kanske hitta en matta i förrådet som bara måste tvättas idag?) vilket medför att dagen har gått utan att alla aktiviteter har hunnits med.
Trots att de flesta av dessa saker inte var direkt livsnödvändiga blir passa-på-människan lite besviken på att hon inte har hunnit med.
Är det dessutom sol ute blir det ännu värre- för i det här landet måste man verkligen passa på att vara ute när det är sol. Man vet aldrig när det händer nästa gång!

Nu sitter alltså passa-på-människan här vid datorn, och har således inte alls passat på att göra något nyttigt av de senaste 15 minuterna. Vilka tankar och känslor medför då detta?

Ja, jag har i alla fall passat på att göra läxan...

5 dagar.

Vad är 5 dagar egentligen?
120 timmar. 7200 minuter.
Inte mycket om man ser till en hel livstid.
Men ibland kan det göra skillnad.
Just de senaste 5 dygnen har inneburit förändring.
På 5 dygn har Mamman gått från bikini till fingervantar.
Från Kågebadet till badtvång.
Från foppatofflor till gummistövlar.
Från sommarlov till förskola.
Från sovmorgon till väckarklocka.

Det är tydligen lätt att överfallas av höstdepp på bara fem dagar.
Tar därför fram en ny schal och gör mitt bästa för att mota deppigheten med allt som hösten har att ge;
ljuslyktor, härliga rutiner, höstlöv, stickade polotröjor och säsongstart på favoritprogrammen.

Men vem vet vad som händer om 12o timmar?
Kanske indiansommar?

Less. Eller inte.

Saker jag är less på:
Bananflugor.
Skitiga barnfötter i sängen.
Sömnproblem.
Framtidsångest.
Legobråk.
Pinnar som ska föreställa pistoler.

Saker som jag fotrfarande inte blivit less på:
Solen.
Varma sommarkvällar.
Kågebadet.
Röda naglar.
Oskar och Melissa.
Harry Hole.
Facebook.
Grönt te och Anthon Bergs choklad.

Onsdag.

På tredje dagen uppstånden igen...

Hesheten är kvar. Lägg därtill en trötthet och en stelhet i kroppen efter att ha vridit och snurrat i sängen alldeles för många timmar efter midnatt i sömnlösa grubblerier -kombinerat med Legoosämja, vällingätande före kl 07.00 och ett utspillt mjölkglas och ta-da:
Jag ger dig min morgå-åån, jag ger dig min dag...

Det är på denna, den tredje dagen, som jag får kämpa för att komma i håg det jag lovade mig själv i Hufvudstaden förra veckan:

Kom-ihåg-att-det-är-mycket-bättre-att-det-är-kaos-här-hemma-än-mjölkspill-och-bajskalas-på-mysigt-café-på-Djurgårn-mitt-i-lunchen... Kom-ihåg...

Tyst.

Har tappat rösten. Eller är åtminstone hes, så hes att det inte längre är så där småsexigt som det tydligen sägs att heshet kan vara.
Det bara kom från ingenstans.
I måndags drabbades jag av bananflugeångest och hällde ättika överallt, dammsög osynliga flugor samt hällde kokande vatten i avloppet. Sen började jag hosta, och tänkte att jag kanse hade överdrivit det där med ättikan lite...
I går var rösten väck.
Surt.
Jag som ska skrika åt mina barn.
Jag som ska starta mitt nya liv med högre träningsfrekvens.
Men åååå...

En som inte är tyst är Lillebror.
Han har verkligen kommit igång med snacket, och främst gäller det att härma Prinsen:
Mäj åsså lips! (Jag vill också ha slips)

Myla. Bita. Pinka. (Berättar vad morfar har sagt om flygmyror)

Inte doppa kaffet Mumme!

Nälla Mamma söpa pissa däl?

När den ena är tyst tar den andre över...

Olika sorters lyx.

Veckans runaway till Hufvudstaden var onekligen lyxig.
Om man bortser från de inledande timmarna på tåget som Gud (och socialtjänsten?) glömde så var de 3 dagarna fulla av sånt som Mammor uppskattar:
Lånad etta med överraskande fräschet,
shopping med priser som gjorde att man hade råd att köpa mer,
löptur på Gärdet utan tidtagning,
luncher med bröd,
sol i hjärta och sinne,
fika med latte,
middagar på Söder med vin,
kvällar med nötter och mörk choklad och
inte en tvättmaskin eller blodpudding så långt ögat nådde.

Lyx som man vill ha mer av, men kanske inte har råd till.

Dagens lyx var av helt annat slag;
En timme ensam hemma.
Efter den inledande obligatoriska städhetsen infann sig lugnet och känslan av att faktiskt kunna njuta.
10 minuter med långsam röst på ett band,
grönt te,
myslampa
och en glossig tidning.

Sån lyx har man ju råd med. Ofta.
Frågan är bara varför man inte tar sig tid att lyxa???

Bröllopsvecka.

I lördags var det dags. Festernas fest, signerad partyprinsessan herself. Prinsessan fick sin prins och ett helt nytt efternamn. Mamman fick vara in charge i galnaste festlokalen, pyntad och fixad i en hel vecka.

Så galet härligt och mysigt det blev.

Love was in the air.

I morgon är det dax för nästa fest. Vänner som redan blivit herr och fru ska firas i finaste huset. Boviken by lär vara vacker utan en veckas pynt, och jag vågar gissa på galet härligt även där.

Love is in the air.

Mellan dessa två event har Mamman tagit en time out. Rymde till huvudstaden med en av de skönaste jag känner. En sån som aldrig tar energi, bara ger. En sån som inte irriterar människor, utan bara inspirerar. Å, så välbehövligt pliktbefriat och lyxigt.

Som grädde på moset firas idag vår egen fantastiska bröllopsdag!

5 år har gått sen den härliga dagen, den galna festen och jordens baksmälla.

5 år som, precis enligt alla klyschor, känns som om det vore i går och ändå känns så otroligt långt borta!

Grattis fine Make på vår bröllopsdag, du gör ett hästjobb varje dag.

Love is in the air.

Foto: Elin Wiklund