måndag 23 november 2009

Föräldrar.

Förra veckan dominerades av föräldrar.
Mötte oroliga, arga, ledsna, besvikna och tacksamma föräldrar.
Var själv allt däremellan och lite till.

Funderade på de egna föräldrarna och de ingifta föräldrarna.
Konstaterade snabbt att det inte skulle gå runt utan dem. Det där livet som vi kallar vårt.
Eller vad tycker ni om förra veckans "ställa-upp-status":
Måndag: Heldag barnvakter med Maxbesök på menyn.
Tisdag: Barnvakt i övergångstid mellan två träningar.
Onsdag: Hämtning, middag och hemskjutsning.
Torsdag: Lämning och hämtning.
Fredag: Välförtjänt vila.
Lördag. Barnvakt med middag och övernattning.

Ja, vad säger man?
Världsklass. Bortskämd. Lyx. Förmån. Inte själv vuxen.
You name it.
Själv säger jag bara TACK!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det räcker oftast. ATt komma ihåg att säga tack!
Hoppas att du får en lugn kväll...här inväntar jag en hostig natt...
Kram Anna

Herr E sa...

Ja, ibland undrar jag hur fasiken man ska kunna leva upp till deras standard när ens egna barn är i samma behov av hjälp. Är det ens möjligt?