Jag trodde också att det var över.
Att den här här bloggen var död. Kanske är den det?
Kan en blogg leva utan att läsas? Jag vet inte.
Men jag vet att jag har för många ord. Så mycket jag vill sätta på pränt.
För att det är för kul, för tungt eller för komplext att hantera.
Så jag fortsätter.
Idag berättar jag om mina barns fantastiska associationsförmåga:
Storebrors erfarenheter av hjärtoperationer.
Vi ska åka till Kåge.
Jag:
-Ni vet ju att gammelmorfar har varit sjuk... Så om han ser trött ut eller inte riktigt är sig lik beror det ju på att han har haft en hjärtinfarkt.
Storebror:
- Kommer han att ha ett blodsprängt öga?
(Helt logisk fråga om man kopplar ihop blod, hjärta, sprängning och att farafar en gång var röd i ögonen. Och han har ju opererat hjärtat!)
Lillebror kopplar ihop substantiven.
Lillebror har just lugnat sig så att sömnen eventuellt ska ha en chans att dyka upp.
DÅ kommer han på de viktiga frågorna:
-Kan man heta vad som helst i världen?????
-Nej... Det får man nog inte.
-Nä! Man kan ju inte heta BAJS! Man kan inte heller heta Sandtaget!
-Nej, det har du rätt i.
-Men man kan heta KNUT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar