Det är svårast med det som är närmast.

När människor i min närhet fyller år brukar jag ibland skriva en rad om dem. Typ att jag gratulerar den omtänksamma grannen som klipper gräsmattan med nagelsax eller den pedagogiska kollegan som till och med får mig att fatta. Ja, ni hajar. Det brukar gå rätt lätt.

Men sen. När det är någon riktigt nära som ska få en rad eller två, då tar det stopp. Ord blir så fjuttiga när jag ska gratulera en människa som jag inte kan tänka mig ett liv utan. En sån där jubilar som borde firas varje dag. För att han finns, för att han är den han är och för att han väljer att stå vid min sida vad jag än gör. Ja vilka ord ska jag välja när jag vill berätta för honom att jag unnar honom 40 år till av lycka och kärlek? Att jag vet att han kommer fortsätta att vara den bästa människan, pappan och vännen minst lika många år till?

Nä. Det finns inga såna ord.

Jag får nöja mig med hjärtliga gratulationer på 40-årsdagen!

Önskar frugan & barnen