Saltstänk.

Antar att det inte undgått läsare; Mamman är inte riktigt stabil. Måste få skriva bort lite. Just nu är det de där salta dropparna som rullar ner över kinderna som är värst.
I tid och otid. Ofta kvällstid.
Det finns (tydligen) så mycket saker man kan gråta av/för/över:

Av trötthet och glädje över ett personbästa på Tjejmilen.
Av oro för en Prins som "inte är sig själv" på förskolan och som helt plötsligt har ont överallt.
Av ett fint sms från en far som bryr sig.
Över det orättvisa i att en 31-årig mamma fått cancer och en 2-åring helt oförklarligt ryckts bort från livet.
Över att ett jobb inte är som man skulle vilja att det var.
Över att man själv inte är som man skulle vilja att man var.
Av snälla, fina hemgjorda paket från en vän.
Av 30-årskrisig Stockholmslängtan.
Av skratt på live stand up med roliga komiker.
Av, av, av...

Nya hjulspår

Först har Mamman städat huset i omgångar i en dryg vecka - för att fyra okända personer ska komma hit i en timme. Till och med undertecknad hör ju att det låter lite osunt.
Förbereda, Förbereda.
Stor grusplan, massor med cyklar och (förväntans)fulla.
Listor, hur tusan tolkar man dessa? Vart ska vi? Med vem?
Hjälp! Cykla.
Förrätt hos bekanta tillsammans med okända, gott och trevligt.
Cykla.
Varmrätt hos än mer bekanta med grannar och pratkvarnar.
Husesyn med nära-tappa-andan-känsla.
Trevligt värre! Cykla.
Vem ska komma hem till oss?
Bjuder Lillebrors fröken på avec, skrattar åt obekanta och känner att det går vägen.
Cykla.
Dansa, dricka, dråsa, spilla, falla, sjunga, tjoa.
På jobbet!? (Måste byta snart...)
Helt plötsligt slut?
Låst cykel. Ingen nyckel. Helt plötsligt lååångt hem.
Fnittra åt granne med än större promillehalt, rolig och trevlig som få.
På det hela taget var cykelfest en mycket angenäm ny bekantskap.
Dock inte lika angenäm dagen efter...

No surprise

Det finns mycket att skriva.
Mycket att göra.
Mamman har börjat om att jobba, Prinsen har börjat på ny förskola och Lillebror skapar ett eget liv på sitt ställe. Pappan har ju varit borta, kommit hem igen och sagt ett fult ord på fotbollsplan.
Det har hänt hemska saker i min omgivning och mindre hemska som får mig att känna att personalen på vårdcentralen tycker att jag slösar med deras tid. Det ska vara en spännande fest på lördag. Mamman borde städa, göra scheman, planeringar och efterrätter. Men det gör hon inte. Hon känner sig inte riktigt på topp.
No surprise, den här Mamman kan vara lessen för så mycket verkar det som.
Men det känns lite bättre om jag lyssnar på den här låten om och om igen. Lägg inte allt för stor vikt vid texten, kenske endast refrängen i såna fall.
Kram på er!

Papegoja

En sån som upprepar sig.
Det här inlägget har ni troligtvis läst förut, men det bara måste ut. Annars går nåt sönder.
Fina Pappan jobbar borta.
Mamman och Prinsen är ovänner. 07-21. Hela tiden.
Hur f-n kan det vara så här? Han är ju det finaste vi har (ja, den andre med) men det känns som att jag ska explodera hela tiden. Det låter inte trevligt hemma, Mamman fattar inte var den där häxan kommer ifrån som vill komma ut och spöa skiten ur någon.
Vad är det för fel på mig??????????

När Mamman är som mest arg, frustrerad och opedagogisk säger den lille filosofen:
-Du vet inte hur mitt liv är!
-????
-Jo, det är som en labyrint i mitt huvud, och det blir bara fler och fler gångar - och jag kommer nog aldrig att hitta ut...

Och kände man sig inte vilsen i föräldraskapet innan så gör man det efter en sådan utläggning.
Vad har jag gjort med honom?

När orden känns små

Min fine make, pappan till mina guldklimpar.

Oftast räcker inte orden till,

så idag när vi har varit gifta i 4 år tar jag hjälp av en favorit:

You're one of God's better people

And you don't know

That's why you're special

And I cry so I can talk like this

From my downbeat existence

And I know that you can make my wish

If my wish is pure

But I don't know

I just don't know

I don't know

Let me love you so

Now I can't live this without you

I'd die without you

Without you, without you

You're one of God's better people

And you don't know

That's why you're special

It must hurt to see your favourite girl

Lose herself again and again

And I know that you're my only friend