måndag 31 augusti 2009

Saltstänk.

Antar att det inte undgått läsare; Mamman är inte riktigt stabil. Måste få skriva bort lite. Just nu är det de där salta dropparna som rullar ner över kinderna som är värst.
I tid och otid. Ofta kvällstid.
Det finns (tydligen) så mycket saker man kan gråta av/för/över:

Av trötthet och glädje över ett personbästa på Tjejmilen.
Av oro för en Prins som "inte är sig själv" på förskolan och som helt plötsligt har ont överallt.
Av ett fint sms från en far som bryr sig.
Över det orättvisa i att en 31-årig mamma fått cancer och en 2-åring helt oförklarligt ryckts bort från livet.
Över att ett jobb inte är som man skulle vilja att det var.
Över att man själv inte är som man skulle vilja att man var.
Av snälla, fina hemgjorda paket från en vän.
Av 30-årskrisig Stockholmslängtan.
Av skratt på live stand up med roliga komiker.
Av, av, av...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker att man någonstans måste landa i att det är det här som är livet. Livet är saltstänkt ibland och det är ju inte kul. Inte det minsta.

Bättre dock att låta tårarna rinna, ventilera skiten och sen lämna det bakom sig istället för att låta allt växa till en ångestklump som fastnar för gott.

Så. Låt det flöda. Både orden och tårarna. Det är det klokaste.

Kram.

thyllan sa...

Efter Soof´s ord, känns övriga ord onödiga..
Bit inte ihop för mycket bara. Vad går att göra åt situationen? Vilka lösningar finns det för bräckliga mamman? Jobbigt att ta tag i när orken är långt, långt borta, men kanske bättre för framtiden. För dig. För dina barn. För din klippa. Du kanske inte alls behöver hitta lösningar. Du kanske bara behöver vara.. Du kanske (ordet "kanske" sätter jag dit bara för att inte peka med hela handen..) en paus..
Du vet var jag finns om du vill kräkas lite..
Kramar massormassormassor!!

Anonym sa...

Det ordnar sig vännen det vet du!
men man får gråta...du kan ju komma hit så vi kan gråta tillsammans. Fast jag har faktiskt nästan slutat gråta nu! Eller saker som magknipskrik, extreme house makeover å ditt blogginlägg gör fortfarande att tårarna kommer men det är en klar förbättring sedan tidigare.
Kram/ LA