Learning By Doing?

Som den pedagog som jag tydligen är borde jag väl kunna det där med LBD? Att lära genom att göra. Det verkar dock som om den här Mamman är den mest oläraktiga eleven som ever gått i livets skola. För jag lär mig ta mig f-n aldrig.

Jag lär mig inte att december är märkligt mycket kortare än alla andra månader, att eleverna och lärarna ändå tycker att den är oändlig och att det inte är en god idé att starta dieter just inför den här månaden.

Inte heller lär jag mig att mina söner är jordens bästa stress-seismografer och att de kan framkalla utbrott från ett nästan obefintligt litet skalv, eller att saker som fungerar fin-fint när Fina Pappan gör dem är helt omöjliga för Mamman att ro i land.

Jag lär mig inte att det behövs en ansenlig mängd Robbie Williams i mitt liv för att jag ska fungera, att broddar på löparskorna medför ont i fötterna eller att jag ska komma i håg att torka bort Lillebrors snor från alla husets möbler omgående...

Inte heller kommer jag i håg att bara för att det känns som att man inte ska överleva, betyder det inte nödvändigtvis att man inte kommer att göra det.
Efter uppförsbacke kommer tydligen en nedförsbacke. Men det lär jag mig aldrig. Trots att jag har gjort det här ett tag nu.