En moders dna?

Vissa har gröna fingrar, andra är födda med tummen mitt i handen.
Själv verkar jag vara född med någon gen som stör motorer. Saker startar helt enkelt inte när jag ska använda dem. Ska jag jag köra en lite äldre bil får man knuffa i gång den, och får jag för mig att klippa gräsmattan får jag vackert be grannen att dra igång den. Så förb** irriterande, främst ur det så uttjatade genusperspektivet.

Värst var i alla fall fredagens scenario:
Pappan kör en Eu-moppe till jobbet. Typ ofta. I fredags skulle jag köra den en längre sträcka. Hade fått diverse tips och uppmuntrade mantran av maken, som för säkerhets skull hade provstartat eländet dagen innan.

Var i god tid.
Var så in i bomben välklädd, för man kan aldrig ha för mycket kläder på sig när man kör moppe." Baxar fram eländet och börjar kickstarta.
Ingen respons.
Har tålamod, maken har sagt att man kan måsta kicka måånga gånger...

Efter måååånga gånger rinner svetten på ställen jag inte trodde att den kunde rinna, men moppejäveln startar inte för det.
Väntar en stund, kanske är jag inte den enda som lätt blir sur.

Samma visa en stund senare.
Tar av mig hjälmen, torkar Maradona-muschen och ler mitt mest patetiska leende mot grannen mitt emot med tre motorungar...
Han är snäll.
Han skulle ha kunnat vara MYCKET mer nedlåtande mot en tapig morsa som inte ens kan få igång en sketen EU-moped. Och han kickar. Och han kickar.

Som sagt, saker startar inte när jag är med.
Jag behöver väl inte tillägga att jag fick tigga skjuts och att två vattenkokare har slutat fungera när jag ska koka te eller att moppejäveln startade en dag senare?