Maggio och jag.

Sedan i torsdags har jag haft FF.
Familjefritt.
Herremin, vad lite egentid har varit efterlängtat efter dryga månaden ledigt med guldgossarna; det blir liksom lite tight på bilsemester, i stugor och på filtar.
Mamman behöver lite andrum.
Tystnad.
Tid att läsa en bok, sola, bara vara.
Så fantastiskt lyxigt! Och härligt!

I en timme. I två.
En hel eftermiddag.
Sen går solen i moln och tidningarna är genombläddrade och boken är då för läskig att läsa om man ska sova själv och ingen ringer och mat lagar man ju inte till sig själv och finns det då ingen som vill umgås med mig?
Dessutom måste man ju passa på;
skura golven, tvätta mattor, rengöra diskmaskinen, råka köpa en hylla på loppis som måste fixas lite och rensa ett annat skåp så att det nya får plats och fara på Trästock och hinna springa och kära nån vad stressigt det blev att vara själv - kan de inte komma hem nu?

Aldrig nöjd.
Som Maggio.
Fast mindre glamorös, eller?