Det kassa vädret?
Jobbångesten?
Bitterheten över att jag inte fick vara med?
Min egen pre-anniversaryfeeling?
Vad det än är som frammanar denna känslostorm,
så blir den bara större för var dag som går sedan i fredags.
Två av de finaste människorna jag känner gifte sig,
och jag blir bara så otroligt lycklig och glad för deras skull!
Dom är så sköna, så arga, så omtänksamma och så sjuka i huvudet att jag inte kan tänka mig ett bättre par och jag önskar dem all lycka!
Det har de förtjänat.
Grattis DK och Sandy!
(Ni trodde allt att jag skulle gnälla,va?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar