När jag tycker att jag inte hinner...

...ska jag minnas denna extremt långa dag. Med start i ett ösregn i norra Spanien före kl 05.00 tillsammans med en ickekines, en systermormor, en utan medborgarskap och en taxichaufför som kanske hette Julian och var trött. Följt av 4 timmar i luften, mosiga bananer och lock för öronen, sedemera en dusch och därefter helt plötsligt tillbaka i ett annat liv; En dum fröken. Skrivare som inte samarbetar. Planera. Hämta barn. Laga middag på en spik. Upptäcka nya talanger. Trösta efter talangkrasch. Bada barn. Lägga barn. Plocka upp. Plocka bort. Skratta åt sms. Kanske en till dusch? Och klockan är inte ens 21, Kanske hinner man med en tapasmiddag med lite Sangria också?

If you leave me now.

Alla som ser vädret på tv ( eller på radio eller på yr.no eller vars man får reda på siande om väderlek) säger att det ska bli fruktansvärt i helgen. Eller de säger inte fruktansvärt. De säger snö. Och det är fruktansvärt. Om ni frågar mig. Och min mamma. Blir deprimerad och lite Därför vill jag säga till den lilla vår jag trots allt mött; Jag skulle famla i det tomrum som blev över om du lämnar mig nu.

Om jag bara visste varför.

Men till dess får jag hålla tillgodo med Brett Dennens förklaring;

There ain’t no reason things are this way.
Its how they always been and they intend to stay.
I can't explain why we live this way, we do it everyday.


http://m.youtube.com/watch?v=amwVyRH2B8A

Stora frågor med bristfälliga svar.

-Mamma?
-(Lätt irriterad ton)Vad?? Du ska ju sova nu!
-Skulle jag kunna få ställa en fråga?
-Ja, ok då. Vad är det??


Ja, egentligen är det två frågor. Den första - eller vänta det blir nog tre frågor- ja i alla fall undrar jag:
Varför går klockan åt det där hållet?
Och sen undrar jag vem det var som uppfann klockan?
Å sen: Var det en apmänniska som födde den första babyn?

Jaha, inget annat?
Amen lägg dig du och sov så ska mamma fröken googla det där till i morgon!

Kungen av Peking gör det igen.

Jag har hyllat honom förr, men tycker just nu att det är brilliant.
Krunegård levererar, och att han vill låta som Jocke Berg stör mig inte i ryggen.

Hur genialt är inte detta?

Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö, födas igen
Så länge du hör musiken

Mammas pojke.

Lillebror och jag är ute.
Vi skottar.
Han för att han älskar det, jag för att jag vill hjälpa Gumman Tö.

-Mamma, ska vi leka?
-Ja, vad ska vi leka?
-Vi leker att vi heter Vi som inte vill ha snö och i efternamn heter vi Vi som vill ha sommar.

Okej då...
;)

Om tankar och dåligt minne.

I veckan har jag blivit ordentligt påmind. Om sånt som jag redan vet, redan kan men eventuellt har förträngt.
Jag har nog lite dåligt "påminne" som Lillebror skulle ha sagt.

Först fick jag låna en bok. För att jag sa att jag ville det, men kanske också för att någon insåg att det var behövligt.
Sen fick jag återse en klok gammal bekantskap som redan hjälpt mig en gång, men vars ord jag hade förlagt i röran som jag kallar mitt liv.
Slutligen hade jag idag, ett tillsynes vanligt samtal med en nära familjemedlem, som på något sätt bekräftade veckans pågående metakognitiva insikter.

Tankar om tankens kraft.
Hur jag väljer att tänka påverkar mina känslor, och jag kan välja vilken roll jag vill ta och på så sätt välja hur jag mår.
Fel tankar leder till fel känsla, vilket påverkar kroppen och livet.

Halsontet kanske inte endast är summan av all jävulskap som alltid ska drabba just mig, utan snarare kroppens "klapp på axeln" som vill göra mig uppmärksam på att det har varit för många negativa tankar nu ett tag?

Dags att tänka lite på hur jag tänker.
Men först ska jag fara och köpa djävulska mängder glass - för det får man äta när man fortfarande är sjuk och bitter!