Det är bara att vika upp hakan.
Ungefär så sa hon, en fin bloggbekant som jag mötte häromdagen.
Fick mig att tänka efter, att bli lite skamsen. Kanske måste Mamman bara skärpa till sig, inte bara gräva gropen djupare för var dag. För det finns ju dagar som är bra! Måste lära mig att se det som är gott, att komma i håg att den senaste tiden ihärdiga gråtande även har varit kantad av fantastiska sociala event; cykelfest, härlig Stockholmtripp, heldag hemma hos min fina A och nu senast en 40-årsfest.
40-årsfest - när blev Mamman så gammal? Hur som helst så var det 80-talstema, hårsprejen var lika frekvent som myggen på midsommarafton och allt var sååå genomtänkt:
Från Hubba Bubba, Lp-skivor, Synthflätor, Räkcoctail, Hot shot och Flygande Jacob, till senilsnören på vita solglasögon och delande på 500 g GB-glass! Makalöst!
Mamman vek upp hakan, rättade till axelvaddarna och sopade banan i Diggiloinspirerad textremsatävling.
Nu väntar ny vecka, med hakan liiiten bit ovanför gyttjan?
3 kommentarer:
Vilken pingla!
Håll hakan högt vännen...det finns alltid någon som har det värre! Kanske inte så snällt att det tröstar men jag tycket faktiskt det kan göra det.
Kram
LA
Argevi!!!
Så snygg
Hang in there, girl of the 80´s! Wake me up before you go go! Vad det nu har med saken att göra, men fingrarna bara skrev.. Vet inte riktigt vad som hände..
Skicka en kommentar