-Mamma, varför är jag inge bra på hockey?
- Jamen, det är ju för att du inte har tränat så mycket.
(Eller så är det för att du är helt ointresserad, vill helst vara domare, tycker att skridskor är hala och att puckar är hårda, att det smäller de fem minuterna som du tillbringar på hockeyplan och att din mamma är helt ointresserad.)
Det är hårt att inte vara hockeykille i den här stan. Redan när man är fem. Mammans hjärta lider lite med honom, samtidigt som hon hoppas att han ska hitta sin grej här i livet. Kanske blir det Lego? Kanske hockey eller fotboll? Vem vet? Det enda jag hoppas är att han ska få vara den han är, oavsett om han är bra på hockey eller inte.
Även i den här stan.
3 kommentarer:
Jag är helt på din sida, tror typ schack kommer att bli Sanders grej eller rollspel
Helt med på ditt tåg. Vår finaste har själv tagit beslutet att inte bli en hockeykille och istället gå sin egen väg. Jag tycker att det är skönt att han vet vad han vill och att han bortse från att alla runt omkring honom Björnligar för fullt.
När man nu ser honom på breakdanceträningarna känns det så rätt och han är så himla nöjd.
Så, lägg ner h.o.c.k.e.y.n om det inte framkallar något nöje.
Kram.
Känner verkligen igen mig (min son)! Men när man får sitta i publiken på streetdance-uppvisningen och se sin son gå fram och ta emot dansglädje-stipendiumet är man så stolt så att man gråter. Tänk att han är så trygg att han väljer det som gör honom lycklig och inte det som förväntas av sitt kön...
Skicka en kommentar