Halkigt.

Nej, det är inte isbana på vägarna ännu, tack och lov.
Metaforen vill mer belysa känslan av att halka runt i livet. Att inte ha kontroll, att tappa fotfästet.
Att inte ha greppet är det värsta som finns.
Att känna att höstens uppgift känns övermäktig och svårhanterad, att bara famla runt bland ord och teorier utan att att veta vart man ska ta vägen.
Att ligga sömnlös över saker man inte vet något om, för att sedan få veta att den som brukar veta ska jobba i Umeå under hösten.
Att inte känna sig frisk, att bara vänta på att komma igång med sitt liv och leverne utan snor och halsont.
Att känna att man inte räcker till.
Så gör livet slirigt.
Gillar ju torr asfalt bättre!

Önskar att jag var lite mer som dagens födelsedagsbarn.
Finaste, goaste, klokaste svärmor som fyller år i dag, går aldrig att fira tillräckligt.
Hoppas att du vet hur mycket du betyder för så många, och hur tacksam jag är över att du alltid finns där.
Grattis!