Det var veckor av träningsuppehåll, förkylning och huvudvärk.
Det var överdosering av piller och gel.
Nattliga hostattaker och en reskamrat som var kall och stel.
Det var en värdelös starttid efter en hel dags vånda och pastaladdning.
Fantastiskt väder och kunglig startplats.
Det var sista startgrupp och Bajamajakö.
Adrenalin och kilometertid,
förlorad satellitkontakt i tunnel.
Men inget tunnelseende.
För allt överträffade förväntningarna.
Det var dryga 2 mil av ren urkraft.
Det var ben som bar och pump som hängde med.
Onda fötter och njutning på samma gång.
Aldrig har 1 tim och 52 min varit längre. Eller bättre. Eller mer beroendeframkallande.
Bästa drogen håller i sig länge, både som rus och som träningsvärk!
Just DO it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar