Nattningen från hell övergick i svettig sömn och en morgon värdig en rättegång i Krigsdomstolen i Haag. Denna främst gällande huruvida 7-åringen hade lovat sin mor att ta vindbyxor i stället för de obligatoriska (grå) mjukisbyxorna eller inte, då dagen skulle spenderas på det lokala bergsmassivet...
Lillebror, som hade gjort en kort natt, var inte heller sen att dra sitt strå till stacken (- men ville INTE till Stackens förskola) och en mors tålamod var redan töjt bortom viss gräns vid ankomsten till arbetet - bara för att upptäcka att distriktsmästerskapen i nejsägande tydligen gått av stapeln samtidigt som talangjakten "10 sätt att rymma i en skog".
Dagen flyter dock på, men intrigen tätnar och vid middagstid utspelar sig en 30 min lång episod av gallskrik då Lillebror för sitt liv inte tänker ha på sig några kläder, och den petiga Mamman helst vill slippa inmundiga blodpudding garnerad med lingonsylt och snorre.
-Men hur petig får man vara? undrar den unge herrn, som tillslut kapitulerar och äter tillräckligt för att orka dra igång striden om att gult linne med tillhörande shorts a la Brasilien (VM -06) samt sandaler är en passande outfit för Finaste Farmors 70-årskalas.
Det var en fungerande klädsel, och inget gick sönder på kalaset.
Det som inte var en fungerade strategi var uppställningen tårta+läsk+trött Mamma+barn som ska läggas.
Det var inte vackert.
Det känns inte bra.
I morgon är en ny dag - men jag kan fortfarande inte riktigt känna mig till freds med den ständiga väntan. I morgon, då blir det bättre. Till helgen kanske? Inte det. Nästa år kanske? När dom är större? Tonåringar? Knappast.
Vad tusan är det som är värt att vänta på?
1 kommentar:
Den älste har berättat för mig att när han blir "lite starkare" och får gå hem själv från skolan, så ska han använda sin "peta-ner-nyckeln"klubba och gå in själv och laga mat och städa så att det är fint när hans mamma kommer hem så att ni kan äta mat och mysa. Den dagen kan ju vara värd att vänta på :)Kanske när han är 25 och vuxit så pass att han ev når nyckel utan klubba...
Skicka en kommentar