Jag blir aldrig sjuksköterska.
Nog för att jag numera kan sätta sond och se en spruta utan att börja kallsvettas, men tyvärr är det precis som min käre far sa till mig för flera år sedan:
Du är precis som din farfar; han var inte särskilt bra på att ta hand om de som var sjuka.
Hepp!
Jag har inget tålamod med ömkliga små eller stora varelser som kvider vatten från soffan där de ligger under en filt med sina oduschade feberhärjade kroppar.
Bit ihop! Säger jag.
Nu konstaterar jag att det även gäller mig själv.
I två dagar har jag legat overksam, drabbad av a manflu from hell.
Jag har inget tålamod med mig själv heller:
Visst borde jag åtminstone kunna pallra mig in i duschen eller få i mig nåt annat än glass?
Nej, det är bara att bita i det sura, ligga här och kvida och hoppas att övriga i huset släktar på farmor Gunborg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar