My precious.

Har en egen. Signerad.
Har inte hunnit missbruka den tillräckligt länge för att älska den som den förra, men tids nog...

Säkert - Facit

Dessutom har jag fått upp lite färg i hallen med de här fina tavlorna från Katrinb. Hatar verkligen att montera i RIBBA, men vill man ha fint får man lida pin...

Höst hemma.

I godisskålarna.

 

I trädgården.

På farstukvisten.

I sovrummet.

Airport menu?

Att äta middag hemma hos oss är för tillfället en upplevelse. Och nu pratar jag inte om den kulinariska kokkonsten. Nej, det är mer känslan, atmosfären.
Det är som att äta middag på... typ Heathrow.
Folk reser sig, sätter sig, kommer och går, det plingar och skräller och kommenderas ut meddelanden i allt för högt tonläge. Dessutom finns det ofta någon som är för restrött, stressad eller bara less på just den här platsen. Det är bara bagagebandet som fattas.
Please go to gate!

Älgkläder.

Grabbarna hade turen att vara hos farfars just när jaktlaget sköt sin första älg. Mamman hade turen att inte vara där. Prinsen ser mycket stolt ut, och har nog sett det förr, medan Lillebror var något mer skärrad:

"Falfal tog av äljen klädel. Kniven Bloood. Hänga uppe taket. Äljen."

My ASA.

Idkar för närvarande grav studieflykt. Veckan som gått borde ha producerat att välformulerat syfte, men har mestadels ägnats åt ASA (Avoiding Study Activities). Helt plötsligt blev man huslig på kuppen. Förutom fönstertorkning har det blivit en del annat också:

Brieostpaj - hoppas den smakar bättre än den ser ut!

Groddat egna mungbönor - mums!

Äppelkaka med ingefära och kanel.Var godare än den såg ut...

Städning och höst outfit i grabbarnas tv-rum.

Halkigt.

Nej, det är inte isbana på vägarna ännu, tack och lov.
Metaforen vill mer belysa känslan av att halka runt i livet. Att inte ha kontroll, att tappa fotfästet.
Att inte ha greppet är det värsta som finns.
Att känna att höstens uppgift känns övermäktig och svårhanterad, att bara famla runt bland ord och teorier utan att att veta vart man ska ta vägen.
Att ligga sömnlös över saker man inte vet något om, för att sedan få veta att den som brukar veta ska jobba i Umeå under hösten.
Att inte känna sig frisk, att bara vänta på att komma igång med sitt liv och leverne utan snor och halsont.
Att känna att man inte räcker till.
Så gör livet slirigt.
Gillar ju torr asfalt bättre!

Önskar att jag var lite mer som dagens födelsedagsbarn.
Finaste, goaste, klokaste svärmor som fyller år i dag, går aldrig att fira tillräckligt.
Hoppas att du vet hur mycket du betyder för så många, och hur tacksam jag är över att du alltid finns där.
Grattis!

Snörvlig söndag.

En av mina sämre sidor är min förmåga att gräva ner mig. Konsten att få allt, och då menar jag allt, att se svart ut. Ibland kan det räcka med att det är söndag. Är det dessutom en söndag med förkylning, feber, sår i gommen, skitiga fönster, problemformuleringar, sand på golvet, risiga uteblommor som borde plockas bort, damm överallt och tomt kylskåp är underången ett faktum.
Maken har varit med förr. Han försöker sätta saker i ett perspektiv och beta av listan med undergångsfaktorer en efter en, lyckas se dem som enheter istället för en enda stor harmageddon. När det inte lyckas gör han som nu.
Avviker. Med boysen.
Låter mig ligga och sova och snora och älta mitt tragiska leverne och otacksamhet i ensamhet.
Och jag är honon evigt tacksam.
Mitt i allt elände måste jag också le åt min nyckfulla hjärna - för lika bra som den är på att älta vissa skitsaker, lika bra är den på att sända ut barnsliga lyckoimpulser över andra skitsaker.
Här får ni Robbie och Gary i en fantastisk video,
blir man inte lycklig av det så - Shame!

Being Blogged: Musikvideo: Robbie Williams & Gary Barlow - Shame