Vad är väl en dag?
24 timmar. 1440 minuter.
86 400 sekunder. (Nä, kan det stämma?)
Tillräckligt för en ny människa att födas,
och för en människa att avsluta sin vandring.
Idag var en dag tillräckligt.
En dag, och jag vet att det kommer att bli en lååång vår.
7 kommentarer:
Åh jag tänker på dig vännen...
Kram Anna
Jag undrar bara lite försiktigt hur mycket du biter ihop och när du säger åt dig själv att nu får det vara nog? Har du kraschat eller är du på väg? Blir orooolig..
Kram tjejen! Jag hejar på dig, och hoppas att du vet det och att du vet att du kan ringa. Anytime..
En lång vår - för vem? För de som blir utan jobb? För de som svävar i ovisshet? För de som blir omplacerade mot sin vilja? Eller för de som får ha kvar sitt jobb i lugn och ro?
Ja du anonyma, det kan man ju fråga sig. Förstår att det kan finnas de som tycker att man ska vara glad och tacksam.
Förstår att det är många andra som mår dåligt, och jag lider faktiskt med de som är varslade och kan känna en viss orättvisa över att jag "klarade mig" - men i min verkligenhet mår jag som jag mår. Och då tycker jag att jag har viss rätt att uttrycka mig om det på min blogg.
Jag har läst din blogg eftersom jag tycker att du har kloka funderingar och reflektioner på sånt som händer en vanlig dag, mitt i livet. Jag beundrar ditt sätt att uttrycka dig, och ditt sätt att formulera frågor som väcker tankar. Jag tycker också att du gör det fantastiskt bra som lyckas förmedla detta till andra som kan få stöd i sin vardag.
Självklart ska alla få uttrycka sin egna oro och sina egna känslor. Självklart ska alla få stöd och stöttning som behöver det. Självklart så har alla sina egna bekymmer och orosmoment som inte andra har insikt i eller kan föreställa sig. Självklart så finns det så mycket i livet som påverkar - jobbet är bara en del av livet.
Inlägget var inte menat som personlig kritik. Hoppas att du inte uppfattade det så.
Det var mer tänkt som en vinkling...
Livet kanske inte alltid för med sig det som man hoppas på och önskar. Att dessutom ställas inför arbetslöshet och ekonomisk oro behövs liksom inte. I Sundsvall varslas flera hundra personer - hur många tvingas flytta och lämna sitt sociala nätverk - sin trygghet? Hur många i Skellefteå tvingas flytta? Hur många på andra platser i Sverige, just nu?
Och det ovanpå allt det andra som pågår varje dag - vare sig man vill det eller inte.
Ursäkta.
Jag blir alltid glad om nån skriver kommentarer och vill läsa det jag skriver.
Antar att jag är ur fas.
Du får gärna läsa och skriva igen.
Men i dessa tider finns det trots allt en hel del som inte mår bra. De som hamnar ute i kylan pga varsel och ev uppsägning. De som får byta arbetsplats. De som är kvar och ska starta "om från början" och hjälpa de som kommer.
Vet att det inte alltid behöver vara negativt. Men i detta skede kan det kännas jobbigt att inte veta... Jobbigt att bara ana...
Önskar dig en lugn vecka, trots allt!
Kram Anna
Skicka en kommentar