De senaste två dygnen har Mammans hjärna gått på högvarv.
Och nej, det ska sägas redan nu: den har inte kommit fram till nåt.
Verkar mer gå i cirklar, medsols och motsols, åka in i återvändsgränd och krocka med sig själv på vägen som den trodde ledde ut.
Var det här rätt, jo det var det nog, nej för jag är nog bara lat, och ska jag gråta lite mer, eller ska jag gå ut -nä vad skulle grannarna säga då och vad ska jag säga till dem, och vad finns det egentligen att säga, nu är det som det är, acceptera, bit ihop, sluta snörvla, lägg dig och vila, far ut och spring, ring en vän, prata inte med någon alla tycker ändå att du är en looser, ja må så vara, det är inte värt det, man ska kunna leva också, önskar att jag blev påkörd, det är lika bra att säga stopp innan det är för sent, oj om jag hade gips och ja - du hör ju själv att du är ett stort jä-la psyko.
2 kommentarer:
Vi kan starta en psyko-klubb!
Är glad att jag hittar orden "acceptera", "det är nog rätt" (om man raderar "nog"), "ringa en vän", "vila", "promenera" och de övriga positiva sakerna. Fokusera på dom. Om du kan. Så småningom, kanske?
Finns här.
Kramar i massor!
jag sätter igång min allra djupaste djuphet, men kan ändock inte riktigt tolka dina ord till vad som hänt.
hursom så har jag själv så nyligt som igår blivit påmind om att alla inte alltid kan göra rätt och att livet tågar vidare även om det lutar 180 grader uppåt.
och vet att i min bok är du 100% en förebild i med och motgång kusin.
XO som det så fint heter här på internet.
Skicka en kommentar