Väntar på gage.

Vår blivande 6-åring är en teaterapa. En pajas. En talang. Han har en förmåga härma och se detaljer. Han kan på ett imponerande sätt härma både den skånske programledaren i Amigo och säga "Det här är.. .Wild kids - det STORA äventyret" bättre än Ola Linderholm själv.
Han kan underhålla med mono - dialoger där han ömsom pratar skånska och ömsom stockholmska.
Vet att några eventuella läsare nu himlar med ögonen och säger:
Jaha, och vem kan han ha fått det ifrån då?

Men det är inte det som är poängen.
Poängen är att samma talang som kan vara så charmig, nu oftast är rent ut sagt jävligt irriterande. Så fort det blir minsta motgång; äta frukost, ta på sig kläderna, gå ut, gå in, duscha, äta, ta medicin, gå och lägga sig eller till och med saker som man som förälder trodde var kul, ja då spelar den lille aktören ut hela registret. Det är krokodiltårar och galltjut, gärna toppat av ett uttalande i stil med: Jag kommer att dö! eller den effektiva Du hatar mig!

Mamman blir vansinnig, och vill banka teatern ur apan men så får man ju inte göra.
Man är väl så illa tvungen att stå ut och tänka på gaget och biljetterna till den fina logen som han kommer att fixa till sina föräldrar när han jobbar på Dramaaaaaten.....