I-landsbesvikelser.

Vet att man ska vara tacksam, och bla bla bla men ibland blir man bara sååå besviken. När man har ansträngt sig och det inte ger nåt. När man har kommit igång med träning och försökt undvika det mesta som är gott - åsså visar vågen ännu MER än den någonsin gjort i ickegravidt tillstånd.
Besviken i i-landet.
Eller när det fanns ett jobb man ville ha, och man hade förlikat sig med tanken att man inte ens var kallad till intervju - åsså kommer jobbet ut på platsbanken igen! Besviken igen. (Särskilt som hon som jag talade i telefon med bokstavligen sa att det inte krävdes några särskilda kvalifikationer - hur kass är man då som inte ens får komma på intervju?)
Värdo.