Det är dagar som denna som mitt handikapp är så tydligt.
Det som oftast sätter krokben. Det som gör att jag aldrig kommer att cykla Vätterrundan eller blev någon stjärna varken i innebandy eller fotboll.
Inställningen.
Har grava svårigheter med inställningen.
Om jag redan igår visste att det skulle vara world war III här hemma idag, hur konstigt är det då att den profetian uppfylls?
Jag har sååå taskig inställning.
Därför är det här en sån dag, då jag redan 07.00 hade nedräkning till kl 17.00, då jag skriker åt mina barn att de ska sluta skrika, och tjatar på att de tjatar hela tiden.
Vad hade hänt om jag hade haft en annan inställning?
Mest troligt samma sak.
För man kan inte hjälpa att man har de handikapp man har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar