Det borde vara slut med tårdrypande tillbakablickar nu va?
Bara en till, lovar!
I syfte att belysa eventuella förändringar måste en kvalitativ fenomenografisk jämförande studie genomföras... Sen är det slutältat.
Årets första skolvecka är över.
I fjol vid den här tiden blev det inga mer veckor.
Allt som blev var salta droppar på kinder som tillhörde en människa utan skal.
Så mycket som gjorde ont.
Så mycket som inte ville, inte kunde, inte orkade.
Men gjorde i alla fall.
Det var så svart. Det var så många timmars sömn.
I går skymtade solen.
På jobbet var det varm. Det fanns skratt och uppskattning.
Även om skalet är tjockare finns tvivlen och hjärnspökena kvar.
När man "vet" att andra tycker, när man hoppas att de inte gör och man önskar att någon sa något.
I går rann bara en salt droppe på kinden, och den rann för att människan innanför det tunna skalet hade fått en fin mening på det sociala mediet.
Inget är som då, men ändå tvingar jag mig att se tillbaka för att få känna känslan av att det kanske aldrig mer ska vara som då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar