Bralåda?

Önskar jag kunde spara såna här dagar i en låda.
En bralåda för bra dagar.
Att ta fram de där mindre bra dagarna.
Idag har jag tydligen varit världens bästa mamma - för att jag lät sonen vara hemma från skolan trots att han inte kunde visa upp en febertermometer med talet 40. Han hade bara snuva, hosta och ont i halsen  - och fick vara hemma och vila i alla fall!
Dessutom fick han äta korv och köpa en film på Ica maxi. Bara en sån sak.
Hans mor byggde sedan pussel och bakade muffins med honom.
Efter att hon hade fått gå en lunchpromenad i det fantastiska vädret.
En bra mamma, det ni!

Den braiga mamman fick sedan åka skidor med sin braiga Cissi i ett välbekant spår. Både den nya mössan och de nya byxorna fungerade bra, och jag hade inte ens bakhalt.
Ett bra träningstillfälle.

Sedan lyckades jag visst pricka av rätt dag att ge braiga grannen ett fång (om man kan kalla 9 st inplastade från Ica för ett fång?) tulpaner och hon gav mig två fantastiska illustrationer som hon gjort.

Nu ska jag äta lite bra mat och sen läsa en bra bok.
I morgon är en annan dag.
Önskar som sagt att jag var bra på att komma ihåg det braiga oxå...

På alla<3ans dag.

Have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

Fill my heart with gladness, take away all my sadness

Ease my troubles, that's what you do

For the morning sun and all its glory

Meets the day with hope and comfort too

You fill my life with laughter, somehow you make it better

Ease my troubles, that's what you do

There's a love that's defined

And it's yours and it's mine like the sun

And at the end of the day

We should give thanks and pray to the one, to the one

Have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

Fill my heart with gladness, take away all my sadness

Ease my troubles, that's what you do

There's a love that's defined

And it's yours and it's mine like the sun

And at the end of the day

We should give thanks and pray to the one, to the one

And have I told you lately that I love you

Have I told you there's no one else above you

You fill my heart with gladness, take away my sadness

Ease my troubles, that's what you do

Take away all my sadness, fill my life with gladness

Ease my troubles, that's what you do

Take away all my sadness, fill my life with gladness

Ease my troubles, that's what you do 

Lillebror kåserar.

Tänk om man hade ett lite större hus,
då kunde man ha som ett litet bo och där kunde man ha en riktig Nalle Puh som man skulle mata med honung.
Och varje dag innan man for till Stacken eller skolan eller vars man jobbade var man tvungen att ge Nalle Puh honung.
Varje dag.
Och tänk om man hade honung i sin välling...

Livet är en schlager.

Ja, och då menar jag inte hederlig svängig glamschlager à la Bobbysocks, eller snygg Melloprogramledare med överkropp eller kroppsstrumpa.

Nej, just nu är det mer modern fulschlager som gäller.
Jokerfiasko.

Jag ger er t ex en cover på Markoolios bidrag från Schtaan 2009:

Du blir så sur, när vi spyr, åt den maten som du lagat
Varför sitta still, och äta sill,med bestick och stil?
Nej, mamma det du helst av allt vill höra
Verkar vara just det vi inte kan göööööra

Så vänta dig, ingen middagsfrid från oss
Vi kan inte sitta still, vi kan inte sluta slåss
Vi älskar dig, men du fattar ju förstås
Det blir aldrig, aldrig, aldrig någon middagsfrid med oss

Linda Bengtzing måste också vara med, annars är det ingen riktig fulschlager.
Här en snitsig cover på hennes låt från Karlskrona 2008:

Ta av dig skon, ställ upp den sen - det finns en hylla för allt
Hur svårt kan det va?
Vill du ha frukost, behöver du kissa?
Svara mig ja eller nej, hee-ey

För jag gör vad ni vill, bara ni hjälper till
Och sitter still
Mina knän sviker mig när jag plockar en grej
Vad sa jag?

Jag går i spinn och gnisslar hela natten
Jag kan bli galen, kan ta varligt om ni vill
Men här e jag
Se mig, hör mig, uppför dig
Hur svårt kan det va?

Mitt i livet.

"Det var ju minst ett halvår sen du skrev nåt på din blog!"
Nja, inte riktigt men det var länge sen:
Före jul. Före lunginflammationen. Före otänkbara fasansfulla förluster i grannskapet. Före graderingsångest med plankkross. Före den fina julaftonen med alla de fina klapparna.
Före Gran Canaria med det fantastiska vädret, den goda maten och sköna atmosfären.
Före de nya grannarna och den obarmhärtiga jobbstarten.
Före badveckor. Före feberpappor och före födelsedagar.
Men nu är det nu!
Se, så bra det gick.
Ett år äldre i dag, couldn't care less.
Men på fredag  - då är det en viktig, helahanden födelsedag!

På återseende, snarast hoppas jag.

He's got the look.

Pappan står och spänner sig.
"Visst är pappa stark?"
Frågar grabbarna:
-Är det många mammor som kollar på pappa som är så stark och snygg när ni är på badhuset?
(Fult, jag erkänner!)
Storebror ser fundersam ut:
-Nja, sånt vet jag inget om... Men det var en tjej! Hon var typ blind och ville ha hjälp och då hjälpte pappa henne!

Tänk att han är både snygg och stark
OCH hjälpsam!

När verkligheten gör ont.

Läser morgontidningens reportage och fäller ännu en tår över det öde som drabbat en bekant och hennes son, som inte kommer att bli mer än två år.
Som så många gånger förr lovar jag mig själv att vara tacksam för det jag har. Inte ska man bråka och skrika, man ska bara vara glad att ingen är sjuk.
Pratar med Storebror, som genast vill läsa tidningen. Han klämmer också fram en tår, ska skänka hela sin spargris till forskning och vill berätta för alla att han är otroooligt ledsen för att någon vi känner är sjuk. (Han har en viss tendens att överdriva, vart kan den genen komma ifrån????)

Lillebror uppfattar också stämningen, men bearbetar den på ett annat sätt:
Någon är ledsen. Det är tråkigt. Tråkigt betyder att det måste hända något.
Om man retar gallfeber på en eller flera runt omkring sig, händer det något...

Ergo sker flertalet aktiviteter inom en kortare tid, medans min hjärna hela tiden repeterar
var glad att han är frisk, var glad att han är frisk! men efter att han har rivit ut alla sängkläder och lagt dem på (det mindre rena) hallgolvet, doppat telefonen i gröttallriken, försökt skjuta ut ett kokt ägg ur sin mun, retat upp Storebror genom att försöka klippa sönder hans tröja för att sedan slå honom med ett plastsvärd så är det bara lögn att vara lugn och tacksam.

Det hela kulminerar i att den inte längre så tacksamma Mamman plockar ihop alla husets vapen medan hon skäller på sönerna för att de inte är rädda om varandra, varpå Lillebror slår Storebror med dammsugaren i brist på annat och Mamman lyfter, under sparkar och hot, in den yngre odågan i sitt rum och talar om för honom att han inte kommer att få några vänner och säkert hamna i fängelse om han fortsätter så här! Basta!

Sen får jag jättepanik när han säger att han har ont i armen...

Verkligenheten må göra ont, men inte så ont som för de som förlorar sina barn.