"Det är inte fruktansvärt. Det är en känsla."
Läste i dag en krönika om någon som hade fått dessa visdomsord slängda i ansiktet av en psykolog när det kändes som mest jobbigt. Först hade personen i fråga blivit arg och ledsen, men krönikan handlade om att psykologen egentligen velat ta udden av smärtan. För vad som än hade hänt så var det inget fruktansvärt, men det kändes...
Om det nu är så som den där psykologen ville påskina - är då inte det som känns verkligt?
Kanske är det inte fruktansvärt på jobbet- utan bara en känsla?
Kanske har jag inget tryck över bröstet och svårt att sova - det bara känns så?
Kanske är inte jeansen för tajta, och gruset i drivor i vår hall- det bara känns så?
Kan hända att jag egentligen orkar med mina barn - det bara känns som om jag vill emigrera ett år till ett avlägset land?
Men även om det inte är fruktansvärt, så är det ju en känsla. Och det känns.
Positiva göre sig icke besvär.
2 kommentarer:
Mmm Tack för den informationen...För jag visste inte att min träningsvärk i ryggen, efter naprapatens milda behandling, bara var en känsla. skönt att höra!
Hoppas du får en lugn och skön dag. Den känslan vill jag att du ska bevara i så fall! Kram Anna
Sanningen är den att man alltid har ett val. Ett val att känna, tänka, reagera och vara på ett visst sätt. Om det är positivt eller ej får var och en av er själva bestämma. Välj själva liksom.
Skicka en kommentar