Efterlysning.

Hallå?
Kan man få nån kontinuitet i det här livet, eller?
Upp och ned, ned och upp, grisen gal i granens topp.

Igår var en jättebra dag som startade med lyxmorgon för en trött Mamma.
(Hon behövde inte lämna på dagis innan jobbet, kom inte och säg att kraven är högt ställda!)
Sedan följde ett medarbetarsamtal av den braiga sorten, där framtidstron ändå fick sig en push i rätt riktning. Tankar om att det eventuellt kommer att bli bra det här jobbet nån dag i alla fall väcktes, mycket välkomna!
Vidare innehöll arbetsdagen tre mycket effektiva möten på rad, vartefter Mamman fick massage och tillknycklad rygg innan middagen.
Onsdag betyder som vanligt middag hos finaste svärfars, och igår innehöll den även tårta för att fira världens finaste make som fyllde 35. (Ännu ett plus var väl att någon faktiskt hade köpt presenter åt honom...)
Som vanligt avslutades onsdagen med Grey's. Lovely, även om Mammans tårkanaler varit torrlagda i två hela avsnitt. What?

Idag är det inte onsdag.
Idag vabbar Mamman för att Lillebror hostar. Igen. Och inte är han tillräckligt sjuk för att inte vara terrorist, och inte kan Mamman låta bli att småäta och vara Anna Skippers önskeprojekt och så är det grått och kallt och ont i huvudet och allmänt boooring!

Som sagt, lite kontinuitet kanske?