Överraskningarnas tid är inte förbi.
Mamman är överraskad över hur trött man kan vara av att göra ingenting alls.
Över hur mycket ångest man kan få av att se kommun-numret på telefonens display, och över hur tung en plogkant kan vara. Överraskad över hur torrt ett ansikte kan bli av för mycket tårar och överraskad över vilka som hör av sig, vilka som ställer upp när allt ställs på sin spets.
Över hur mycket man kan sakna en människa som man har levt med de senaste 12 åren och hur mycket en bukett tulpaner kan värma. Över att det är läskigt att träffa folk och över att affärerna i Piteå inte har öppet på söndagar.
Och över tårarna helt plötsligt verkar ha slutat rinna!
3 kommentarer:
Allt har sin tid :)Så försöker jag tänka. Om livet - i stort...
Roligt höra din röst igen idag! Kram!, Helena
Kram på dig.
...men tänk ändå vad härligt för er att du saknar honom så då han är borta, tänk vad hemskt det vore om du tyckte det var skönt att slippa honom ett tag...
Kram, kram
Skicka en kommentar