Stående ovationer.

I går fyllde han år. Han med stort H.
The man, the myth.
Han som är allt jag önskar att jag var, men även han som gett mig oförmågan att säga nej, en väldigt konstig musiksmak och en än mer invecklad humor.

Han har redan fått veta sin storhet på den här bloggen tidigare, men det är som om han inte riktigt fattar. Även det har jag ärvt.
Vänd dig ut och in för andra, men skit i hur du själv mår.
Det är slut med det nu Pappsen!
Nu har du blivit tillräckligt gammal för att fatta att du ska ta hand om dig själv också, för vi är många som behöver dig. I ett bra skick!

Stora grattiskramar till vår fina Pappa och pojkarnas fina morfar.
Här får du ett underbart klipp, främst för att det är en makalös låt - men också för att den framförs av två som jag gillar för en som du inte gillar ;-)