...men det räcker sällan hela vägen.
Lååång dag ensam med kidsen. Lite låg i livet.
Försökte ha rätt inställning.
Dela upp dagen i "units" (och tänkte på Hugh Grant i About a boy) för att få den att gå. Det gick rätt bra:
Få alla påklädda och tandborstade - 2 units.
Lek och lunch på Leos - 2 units.
Lek ute i "snön" -1 unit.
Mellis - ½ unit.
2 avsnitt av Rorri racerbil - nästan ½ unit.
Någonstans här, i närheten av hell hour, gick det fel...
Lillebror byter kanal på tv:n när Prinsen spelar Wii, varpå Prinsen helt sonika dammar till Lillebror i skallen med ratten. Lillebror gällskriker, Mamman slår av tv:n, Prinsen slår Mamman och blir således inskickad på sitt rum. Mamman försökte slå ihjäl lite tid, men har helt tappat flow.
Dags att försöka tillaga en kulinarisk middag, med Lillebror i hasorna som ömsom hackar med bordskniven i bänkskivan, ömsom försöker äta rå leverbiff och hälla ut alla kryddor som står vid spisen.
Mitt i kaoset av ris, salt, knivar och rå leverbiff kommer Prinsen och vill att jag ska gå på skattjakt.
Då jag inte riktigt mäktar med ännu en aktivitet är jag dum och orättvis och ska aldrig mer få någon fin teckning...
Ain't life a bitch?
Middag med ris överallt, Lillebror som spottar leverbiff på dörrposten i vardagsrummet (ja? det är sant!) och en Mamma som inte kan sitta still går relativt snabbt över och sen ska vi fara och tända ljus på gravar.
Oooo, vad mysigt.
Hade kunnat vara om det inte var fullt slagsmål om både ljus, tändstickor och vilken sten det egentligen gällde.
Det slutade med att det stod 3 ljus på Sven och Inga Jonssons grav...
Kvällens citat:
Blir det inte lite trångt bland skeletten när dom ligger i samma grav?
Sen ställde vi ett av ljusen på grannstenen, för det var så mörkt vid den.
Den elaka Mamman lät dock inte Prinsen skriva sitt namn i snön vid gravstenen, men försöka duger ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar