Jag har haft mina aningar. Varit dem på spåren ett tag. Kännt vibbarna, men inte riktigt vetat vad det innebar. Nu vet jag.
Efter att ha spenderat dryga två timmar av gårdagskvällen i ett inferno av teak, bakelit, syntet och äkta rock n' roll står det solklart:
Borde ha levt på 1950-talet!
2 kommentarer:
Åh har hört så mycket gott om fredagskvällen! Synd att man missade detta! Det får bli nånannan gång!
Ta hand om dig nu!
Kram Anna
Tja, då vore ju i alla fall hela den här arbetande-mamma-problematiken ur världen...på den tiden kunde man koncentrera sig på att stoppa mannens pipa och hålla fram tofflorna när han kom hem.
Kul att det var bra, skönt att drömma en stund.
Skicka en kommentar