Ni minns väl läxan?
Gällande beteende. Har förutom tidigare nämnda passa-på-diagnos under förmiddagen upptäckt ännu ett beteende, nämligen Låsningen. Tendenser till komorbiditet kan dock skönjas. (Det där var äckelpedagogiska för "har man ett problem har man ofta fler...")
Låsning inträffar ofta när objektet (moi) anser sig ha kontroll över något som plötsligt visar sig vara allt annat än under kontroll. Då drabbas objektet av en slags förlamning, som omöjliggör konstruktiva beteenden.
Krångligt? Låt mig exemplifiera, rent hypotetiskt som vanligt förstås:
Nästa vecka startar höstens kurs.
Måndag, tisdag och eventuellt halva onsdagen i Universitetsstaden.
Är medveten om att viss förberedelse krävs, men ser det mer som att damma av skolväskan och se till att det finns tillräckligt med 0,5stift i favvo-pennan.
Ska bara dubbelkolla lite på mailen och... men va?
Den 31:a? Är det inte tisdag?
...Och den andra september blir ju då...torsdag...
Qué?
Och där kom den. Låsningen.
När det susar runt i skallen och hela nästa veckas planering faller rakt ner i ravinen - inklusive dagistider, tjejmiddag och massagetid. Inklusive insikten om att en forskningsplan på 8 A4 bör medtagas och att det kanske är dags att ringa in ett pedagogsikt dilemma med specialpedagogisk relevans och och...
Detta fenomen borde innebära ett tag i kragen och en blockering av Facebook den närmaste tiden.
Men Låsningen vill annorlunda, den låser nämligen alla rationella tankar och handlingar och resultatet blir mest bara pannkaka.
Måste säga att den här gången överträffar jag mig själv i att göra läxan. Synd bara att jag tydligen inte kan redovisa den, då jag verkar ska vara 15 mil bort på onsdag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar