Kram på Alla Hjärtans dag..

... till Fina Pappan. Han med stort H, min bäste vän och det bästa jag har. Kan aldrig beskriva i ord allt som du gör och har gjort för mig. Puss!

... till mina föräldrar som verkar ha överlevt år av fighter och bångstyrighet. Kanske tycker ni att jag blev rätt normal i slutändan? Tack.

... till min fina syster som är den coolaste, roligaste och mest generösa jag känner. Önskar verkligen att livet gjorde dig rättvisa. Snart!

... till världens bästa svärmor och svärfar. Jag förstår hur min man blivit världens bästa människa, inte konstigt med sådana gener. Ni får livet att fungera för oss!

...till alla ni som läser och kommenterar på min blogg. Ni håller mitt bekräftelsebehov på en relativt hälsosam nivå. Allt är välkommet!

...till våra vänner som har ställt upp nu när Prinsen varit sjuk. Vet inte om ni vet hur viktigt ett telefonsamtal är?

...till min relativt nyfunna vän Anneli. Du får mig att må bra. Utan krusiduller!

...till mina barn, om jag inte hade er skulle jag nog bara tänka på mig själv. Puss puss från Mammsen.

...till alla er andra som jag kan tänkas ha glömt. Det är aldrig personligt.

Ha en bra helg!

Sångmänniskor.

Fantastiska textgeniet Annika Norlin har skrivit en låt som handlar om att människor är som sånger.
Hur då? frågar den trötte sig, och stör sig på att Mamman verkar har druckit djup-te så här just före fredagen. Mamman ber dig bara begrunda den första raderna i låten:

People are like songs, it’s true.
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.

Begrundar människorna i min närhet, och utmanar härmed trogna läsare att avslöja vilken sång de är!
Fina pappan känns för Mamman som en given "The One" med Backstreet Boys.
Säkert vill han och många andra inte höra på det örat, men motiveringen känns klockren:
Mammans favorit sedan dag ett,
lättsam,
dansant,
snyggt pojkbandsaktig,
på gränsen till 90-tal men ändå inom 200o-spannet
och en slagkraftig refräng.
Kan det bli annat än en hit?

Själv har Mamman dagen till ära en sådan hybris att hon vill påstå att hon är som nedanstående mästerverk:

Lätt schizofren med känslor som pendlar mellan falsettrock och smäktande tragedi, en som alltid går hem och har en snygg mustach ;-)


Bollen är hos er!

Insnöad och kompetent

Sommaren känns långt borta, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att detta är vackert. Vinter när den är som bäst: gnistrande snö, kring 10 grader och en glimt av solen- amazing! Gårdagen var k-dag. K som i kompetensutv... Funderar över vilka kompetenser som igår blev ett snäpp bättre. Hmm, kanske blev jag ännu bättre på att läsa text projicerad på stor vit duk? Kanske på att dricka kaffe? Ordklyveri? Idag ägnar jag mig dock av att hitta vilken säkring det är som har gått i det snöiga huset! Vad gör du idag?

Snö.

Så mycket det finns!
Vart kommer allt i från? Och ska den någonsin försvinna?
Midsommarhuset syns knappt från vägen, och själva högtiden känns oerhört avlägsen.
-Även om jag i fredags räknade ut att det bara var 11 (!) vanliga skol-fredagar kvar innan sommarlovet! Många lov och k-dagar ligger där de ska kan jag lova...

Hur som helst får Fina Pappan skotta såsom han aldrig skottat förr. Mamman har också skottat lite. Mamman gillar faktiskt att skotta. Lite. Om jag ska välja mellan att skotta snö och klippa gräset är det förstnämnda givet. Snö känns rent på nåt vis. Det sticks inte i näsan som gräs, gör inte byxorna gröna och framför allt kommer det inte en massa små flugor när man skottar snö. Bra tycker jag.

Många andra bloggar i dag om gårdagens rosa happening. Mamman såg det förståss också, men kände inte riktigt euforin. Alla låtar var rätt mediokra enligt min mening, men de som var minst sämst gick ju vidare. Rätt nöjd med det. Stackars Marie Serneholt - inte för att hon inte gick vidare utan mer för att hon någonsin kunde tro att hon skulle gå vidare... Värdo. Kan inte låta bli att skratta högt åt Herr E som skriver:
För mig kändes hon litegrann som en korsning mellan Anja Pärsson och Britney Spears ikväll.

Vad skrattar du åt i snöyran?

Wester for president!

Ingen skräll att dagens inlägg skulle handla om världens bästa pensio-program, eller hur?
Ja, vissa kan bli förvånade över att jag såg det. HON var ju trots allt med.
Dock.
Inte ens tunna skivor kan få mig att missa den coolaste. Smartaste. Roligaste.
Tänk om Sverige styrdes av någon som honom, som kan typ allt om oviktiga och viktiga ting och i nästa sekund kan leverera saker som detta:
(Jag förlåter dig för Vaxholm, men ...)

Bättre sent än aldrig.

Blev utmanad av Herr E, och som vanligt tar det en stund innan jag får tummen ur.

Uppgiften vara att gå till mappen för bilder, klicka på fjärde mappen och visa fjärde fotot. Eftersom jag är så atomiskt organiserad fick jag ju dessutom gå till fjärde mappens undermapp och sen fjärde mappen i den osv osv, men vad jag kom fram till var detta:

En vårdag i maj 2008 fick Prinsen hämta ut sina glasögon. Mamman var förtvivlad, mest över att hon inte märkt sonens grava synfel på 4 år (!) men också för att han blev så olik sig. Nu tycker jag att brillorna bara förstärker hans filosofiska personlighet. Här funderar han tillsammans med nästan lika smarta hundkompisen Rugby.

Vem tar utmaningen vidare?

Tiden går. På gott och ont.

I helgen fyllde Lillebror 1 år.

Konstigt att en baby kan vara så gammal, eller hur?

Det kändes ju som om det var nyss.

Nyss som han hade så där bråttom.

Två veckor för tidigt, ute på en timme.

Sen har tiden bara fortsatt att gå väldigt fort tycker mamman.

"Fabian kommer inte att vara så mycket bäbis längre" upplyste Storebror mig om.

Kanske var Lillebror då redan 7 eller 8 månader och mamman tyckte att babytiden gick för fort.

Men kanske är det inte enbart av ondo att tiden går fort?

Om tiden trots allt är konstant, som vissa lagar hävdar, bör den ju rimligtvis också gå fort när allt är pest och pina?

Såg i helgen en fantastisk film, där jag fick lära mig att inget är beständigt.

I filmen fick detta en lite sorglig innebörd, men om man väljer att tänka på det i negativa sammanhang så blir det ju plötsligt hoppfullt. Snurrigt? Inte alls:

Lillebror är typ sjuk hela tiden, men inget är beständigt så det kommer att vända.

Jag är också sjuk, men inte heller det är beständigt.

Den dåliga ekonomin, sömnbristen, blekfet hud, skitiga köksfönster, naglar som skivar sig, panik över ev dagisinskolning, dåliga blodvärden - inget av detta är beständigt och kommer förr eller senare att förändras.

Hoppas tiden går fort fram till dess bara.

Vad vill du ska förändras idag?

Ja, för er som undrar är bilden ovan sponsrad av Villervalla ;-)