I går var en bra dag.
Jag gladdes åt att Lillebror, för första gången på snart en månad, bara vaknade och åt EN gång på natten och sedan somnade om utan att först gallskrika eller leka i ca två timmar.
Gladdes åt hur bra och smidigt det är att cykla till jobbet,
och att det faktiskt var en relativt opestig dag med mina finurliga små adepter.
Tyckte det var skönt att komma hem till en dammsugad stuga och käka mellis med mina fina killar.
Lyckades till och med handla på Ica Maxi i kritisk middagstid utan att vara helt vansinnig. Gladdes (heter det verkligen så börjar jag undra nu?) istället åt att Prinsen för första gången vågade vara i det där lekrummet på affären och mamman slapp söka honom mellan pastan och och läsken. Inte ens en vansinnigt torr middag kunde grusa mina positiva tankar om en Stracciatella som väntade i frysen.
Då.
Kräks.
Lillebror.
Och helt plötsligt blev allt bara hur pestigt som helst.
Han hade ju knappt blivit återställd efter nyårsomgången!
Näe, nu skiter jag i alla försök att tänka positivt!
Det är orättvist!
När ska vi få sova?
När ska Lillebrors mage sluta vara en vulkan?
När ska Prinsen lyckas vara två veckor i rad på förskolan?
När ska våran tvättstuga sluta svämma över av lakan och kläder?
När ska vi umgås med någon, utan att behöva smitta deras barn?
När ska mitt jobb kännas ok? (Ja, nu kommer allt!)
När ska Siw Malmqvist förbjudas i underhållningsprogram?
Det fanns en man på stadens badhus - vaktmästare om jag inte misstar mig- som gärna deklarerade att "Nu sno' e!" och med detta informerade kollegor och badgäster redan kring midsommar om att en mörkare årstid nalkades. Samma sak i december, fast med något mer positiv annalkande vändning.
När dyker Egon (?) upp här och berättar att de' snott?
2 kommentarer:
Näe! Näe! Näe! Näe! Näe! Näe! Näe! Det är orättvist!!!!!!!!! Jag önskar SÅ att vi kunde göra något. Vad som helst! Jvl skit, va det är synd om er!!!!!! Om jag vågade skulle jag skriva alla svordomar som finns, men jag tror att finns någon sorts etikett på kommentarer på bloggar..
Hur som haver, så tänker vi på er i all er skit och hoppas på bättring. NU! Säg bara till, så kommer vi springande.
Kramar från det lilla, röda
Tråkigt. Är ni andra friska?
Hoppas ni piggar på er.
Kram från Dalgatan
Skicka en kommentar