torsdag 20 november 2008

Bräcklig, var ordet

Bräckliga mamman har alltid varit lite extra bräcklig just på sjukhus. Det är tufft nu. Men det sägs ju att det som inte dödar, det härdar så jag antar att det är i den fasen vi är nu.
Prinsens benmärg var helt normal, och han är inte drabbad av ngn dödlig sjukdom. Ändå kommer tårarna. Mamman gråter, vet inte om det är stress, lycka eller trötthet.
Det sonen drabbats av kallas ITP, och har tyvärr inget med pensionspoäng att göra.
I går var han så pigg, lekte på lekterapin och allt, men drabbades av trötthet, huvudvärk och illamående kring middagstid. Då var det tufft, men idag säger dom att allt är nomalt. Vi kommer nog att vara hemma före helgen.
Idag ska bara en skiktröntgen av huvudet göras, mest för att kolla att inga blödningar har uppstått. Sedan kommer vi att åka hem - men det kan ta 6-8 veckor (!) innan har är frisk. Under tiden får han inte "leka och stoja" - hur gör man då om man är 4 år?

Tack för alla fina sms, presenter, kommentarer och telfonsamtal.
Ni är guld värda i en sån här situation, stor kram

3 kommentarer:

ingela sa...

Oj vad skönt att höra att ni fått veta vad det är för fel på prinsen!! Oron har varit hemsk för oss och då kan man bara ana hur det har varit för er...
Jag kan förstå frustrationen i att ha honom stilla i 6-8 veckor! Hur gör man det? Men det löser sig, det brukar det göra! "The twins" frågar efter sin polare och längtar efter honom.
Sköt om er och hoppas ni snart får komma hem till Moröbacke!

Kram från Junistigen

Anonym sa...

Varmt välkomna hem, när det än blir. Sonen ville så gärna hälsa på sin allra bästastebästis på sjukhuset. Han började gråta när jag sa att vi får vänta tills han kommer hem. Sötnosarna våra. Håller med Ingela, hur gör man? Men nu njuter vi bara av att ni får komma hem. Kramar i tusentals!

Jenny sa...

Skönt att ni fått ett namn på eländet, om än ett ganska intetsägande. Försök att inte överväldigas av "tanken" på att ha honom stilla, det kommer säkert att gå bättre än ni fasar för. Däremot kanske jag inte ska komma förbi med mitt monster...på några veckor. Förlåt, inte meningen att skämta. Ring om jag kan vara till någon hjälp, när som hellst med vad som hellst. STor Kram