Detta skulle kunna bli ett inlägg om hur underhållande ett av lagen i På Spåret var i går kväll, eller en hyllning till hur otroligt vackert det var ute i går när jag körde till ett samhälle utanför civilisationen för att hämta ett Blocket-inhandlat akvarium till prinsen. Det skulle också kunna vara en hyllning till fina svärmorn som bjöd på fantastisk middag med 3 (!) efterrätter igår, eller en kram till de fina förskolefröknarna som lät sonen komma en stund och socialisera igår.
Alla dessa företeelser, som i sig är guld värda, bleknar dock i jämförelse med en person.
Min man.
Finaste pappan.
Bästa människan.
I tider då mamman är bräcklig och stressad, får han sällan cred. Han gör inget rätt, kommer inte ihåg att fråga om saker som mamman har sagt att han ska fråga om, hänger inte upp tvätten på rätt (mitt) sätt osv. Ändå står han kvar. Stadig som muren, skäller aldrig, biter inte ifrån.
Tofflig? Aldrig.
Världens finaste medmänniska? Alltid.
I natt har han sovit med terrorprinsarna på annan adress, bara för att mamman ska få sova en hel natt.
Respekt. Kärlek. Dyrkan.
Till dig, i dag och alltid.
Men räkna inte med att jag hinner säga det...
3 kommentarer:
*Ler* ser ut som våra män har det ungefär likadant just nu, bloggade precis om nästan samma sak :)
De fina männen är de bästa, tur tur att de finns i våra liv eller hur?
Inte illa att blogga om det iallafall. Ett är säkert, hittar man en bra - ska man hålla fast som berget. Han är nog så fin mot dig för att du förtjänar det, sug på den. Eller, tänk menar jag.
Ögonen blir blöta & huden knottrig. Kärlek! På hög nivå. Det är så magiskt när de vet vad vi behöver. Hoppas du fick en skön & lång sömn.
Idag går kramen till din man. Den är han väl värd!
Skicka en kommentar